Det är kul att vara sjuk och ha en bebisigel...nej
Min dag;
Vaknar pga. halsont. Tyra sover fortfarande, jag hostar till och Tyra vaknar. Typiskt tänker jag, äntligen hade jag haft chans att somna om och sova en stund till men icke! istället får jag gå upp halv 7, som i och för sig inte är allt för tidigt ändå.
Som alltid är Tyra glad på morgonen, hon leker själv på golvet och går runt med möblerna. Jag viker tvätt, sorterar tvätt och sätter på en maskin med tvätt. Vi äter frukost, eller det var fel, Tyra äter frukost, gröt och bläbär. Efter frukosten fortsätter Tyra att leka och jag diskar. Plötsligt får Tyra någon form av hjärnblödning och släpper allt (ja alltså det bara vände totalt från superglad till jättesur, inte ens ledsen). Skrikandes kryper hon farm till mig, drar sig upp i byxbenet och drar av mina byxorna...Hon trillar ner på rumpan och skriker ännu mera. Jag tar på mig byxorna och tar upp min illröda, dregglande skrikbebis som flämtar efter andan. Vi sätter oss i soffan, hon lugnar sig snart, väldigt snart till och med. Hon vill ner på golvet, hon sätter sig, leker och varvar med att kolla upp i soffan om jag är kvar. Mitt i det som jag tror är djuplek ställer jag mig upp. Fort som ögat har jag Tyra runt ankeln, hon skriker igen. Jag sätter mig, och säger "mamma ska inte gå, lek du vidare, vart är bollen?" Tyra hämtar bollen, hon leker vidare och jag tittar på. Så är var det tills klockan blev halv 11, då somnade hon.
Klockan 11, Tyra vaknar. Super trött och ledsen som vanligt, hon sover aldrig färdigt! Jag sätter mig i soffan, jag lägger mig i soffan, Tyra somnar på mig. Jag vågar inte lägga ner henne i sängen igen, eller snarare jag har inte hjärta att lägga ner henne för då vaknar hon och blir ännu mer ledsen och jag får det bara jobbigare senare under dagen. Hon sover till klockan 12. Från det att hon vaknar till att Oprah slutar på TV sitter jag iprincip i soffan och stirrar på Tyra som går fram och tillbaka mellan möblerna. Jag berömmer henne mellanåt, frågar vart hon har bollen och nappen, och försöker förklara att mamma är tröstid och ska gå ut i köket för att hämta ett glas vatten. Tyra förstår inte, hon blir hysterisk få fort jag ställer mig. Jag tar med henne till köket, jag sätter henne i stolen, hon blir ledsen jag blir frustrerad. Ropar, "ääääär du hungrig ellerrrrr" och visar henne sin rödasked, hon blir glad. Jag försöker mata henne, hon blir ledsen igen. Inget går ner. Varken mat, frukt eller vatten. Jag sätter mig i soffan igen. Tyra sitter på golvet IGEN.
Så här har min dag sett ut, så fort jag rörde mig började Tyra gråta. Jag grät också, det var verkligen tårar av frustration, irritation och ångest för att jag helst ville kasta Tyra till vargen idag (ta det på rätt sätt, vargar är ju snälla tänk bara på djungelboken). Mer än något annat vill jag ha hem Carl nu, NUNUNU i tell you!
Andra saker som är irriterande; Avokadon som aldrig mognar, alla blådärsfläckar i lägenheten, barnmats fläckar som inte försvinner i tvätten, mina håriga ben, hunger, sms och slutligen det mest irriterande MIG SJÄLV.
Tack och adjö!
Vaknar pga. halsont. Tyra sover fortfarande, jag hostar till och Tyra vaknar. Typiskt tänker jag, äntligen hade jag haft chans att somna om och sova en stund till men icke! istället får jag gå upp halv 7, som i och för sig inte är allt för tidigt ändå.
Som alltid är Tyra glad på morgonen, hon leker själv på golvet och går runt med möblerna. Jag viker tvätt, sorterar tvätt och sätter på en maskin med tvätt. Vi äter frukost, eller det var fel, Tyra äter frukost, gröt och bläbär. Efter frukosten fortsätter Tyra att leka och jag diskar. Plötsligt får Tyra någon form av hjärnblödning och släpper allt (ja alltså det bara vände totalt från superglad till jättesur, inte ens ledsen). Skrikandes kryper hon farm till mig, drar sig upp i byxbenet och drar av mina byxorna...Hon trillar ner på rumpan och skriker ännu mera. Jag tar på mig byxorna och tar upp min illröda, dregglande skrikbebis som flämtar efter andan. Vi sätter oss i soffan, hon lugnar sig snart, väldigt snart till och med. Hon vill ner på golvet, hon sätter sig, leker och varvar med att kolla upp i soffan om jag är kvar. Mitt i det som jag tror är djuplek ställer jag mig upp. Fort som ögat har jag Tyra runt ankeln, hon skriker igen. Jag sätter mig, och säger "mamma ska inte gå, lek du vidare, vart är bollen?" Tyra hämtar bollen, hon leker vidare och jag tittar på. Så är var det tills klockan blev halv 11, då somnade hon.
Klockan 11, Tyra vaknar. Super trött och ledsen som vanligt, hon sover aldrig färdigt! Jag sätter mig i soffan, jag lägger mig i soffan, Tyra somnar på mig. Jag vågar inte lägga ner henne i sängen igen, eller snarare jag har inte hjärta att lägga ner henne för då vaknar hon och blir ännu mer ledsen och jag får det bara jobbigare senare under dagen. Hon sover till klockan 12. Från det att hon vaknar till att Oprah slutar på TV sitter jag iprincip i soffan och stirrar på Tyra som går fram och tillbaka mellan möblerna. Jag berömmer henne mellanåt, frågar vart hon har bollen och nappen, och försöker förklara att mamma är tröstid och ska gå ut i köket för att hämta ett glas vatten. Tyra förstår inte, hon blir hysterisk få fort jag ställer mig. Jag tar med henne till köket, jag sätter henne i stolen, hon blir ledsen jag blir frustrerad. Ropar, "ääääär du hungrig ellerrrrr" och visar henne sin rödasked, hon blir glad. Jag försöker mata henne, hon blir ledsen igen. Inget går ner. Varken mat, frukt eller vatten. Jag sätter mig i soffan igen. Tyra sitter på golvet IGEN.
Så här har min dag sett ut, så fort jag rörde mig började Tyra gråta. Jag grät också, det var verkligen tårar av frustration, irritation och ångest för att jag helst ville kasta Tyra till vargen idag (ta det på rätt sätt, vargar är ju snälla tänk bara på djungelboken). Mer än något annat vill jag ha hem Carl nu, NUNUNU i tell you!
Andra saker som är irriterande; Avokadon som aldrig mognar, alla blådärsfläckar i lägenheten, barnmats fläckar som inte försvinner i tvätten, mina håriga ben, hunger, sms och slutligen det mest irriterande MIG SJÄLV.
Tack och adjö!
Kommentarer
Trackback
