Här kommer ett jätteosammanhängande inlägg, måste tillägga att detta har skrivits under en 4 timmars period;

Jag har frågat Tyra i en halvtimma nu vad hon vill göra, hon bara gnislar och fräser samtidigt som hon  sparkar ifrån med benen...Jag vet inte vad det betyder. Jag inte har några andra förslag än att sova för hennes del i och med att hon är för liten till att nå upp till alla skåpen som behöver rensas, men det är inte riktigt så fröken Tyra jobbar på kvällarna, då är det vaken tid som gäller till klockan är 10-11 och gärna ska den spenderas i famnen på mig eller i mitt knä.

(här emellan blev hon hungrig, jag la mig och ammade henne och vi somnade båda 2 och sov i en timma)

Kikar lite Tv och lilltjejen äter igen, går till datorn, försöker skriva klart inlägget och Tyra gör en jättebajs, vi byter bjöjan och gosar med Lasse som ligger på skötbordet, gåt tillbaka till datorn, Tyra vill inte sitta här så hon börjar skrika...vu går till vardagsrummet igen.
Vi testar olika ställningar, hänga på axeln...NEJ, funkar inte (den är favvo annars), ligga i famnen...fynkar inte heller. Sätter mig i soffan med Tyra mot knäna...nope sitta var inte heller grejen idag! Efter många olika test så blir det morfars-ställningen, ligga på mage på ena armen och gå runt...FUNKAR! ett tag i alla fall.

(telefonen ringer, Carl berättar att han kommer hem snart och frågar om jag vill ha kött och sås från praktiken, det vill jag)

Just nu ligger hon i min famn, hon sover. Munnen är öppen och hon ligger typ som en vampyr (raklång med armarna i kors). Hon somnade för 5 minuter sedan, hon var övertrött det var därför inget funkade förutom min ylande-bebis-sång. I och med att jag nästan glömt alla barn sånger så hittar jag på egna, denna verkade funka bra. Jag sjöng såklart om Tyra, hon gick på stan och åt banan...rimrimrim tillslut  åt hon en blodig banan...rimrimrim och det visade sig i slutändan vara en bebis...
Alltså jag måste ju säga att det är tur att hon är så liten att hon inte förstår om vad jag sjunger...

Slut för nu!

PS: ang. utmaningen punkt 5.  Jag blir sur på Carl när han har ätit och inte jag, måste få ändra mig...blir mer ledsen för jag aldrig hinner äta riktig mat, alltså egen lagad mat.