När man bloggar ganska så sällan så glömmer man av att berätta saker. Jag och Tyra (+ Carl när han kan) ska börja på babysim på torsdag! Jag måste erkänna att jag är lite nervös inför babysimmet, inte för att Tyra ska vara "jobbigaste bebisen" och skrika, det tror jag verkligen inte för hon som alla andra barn gillar att bada, utan för att jag ska vara den fläskigaste mamma!
Jag tycker att alla som jag träffa som jag vet har fått barn samtidigt som mig är såååå smala, de kanske till och med är smalare nu än de var när de fick barn, och de fick iiinga bristningar undertiden de var gravida... Jag däremot är inte smalare än jag var förr och har bristningar.

Varför oroa sig egenligen? Alla är vi där, vi har alla fått barn och det är olika för oss alla. Men hysterin av att gå ner i vikt och gå tillbaka till sin gamla kropp är helt galen! Att vara en fräch och snygg morsa som behagar alla men inte sig själv. Kanske bara är jag som tycker och känner så men jag tycker banne mig att förväntningarna är många, kanske mest från andra mammor (inte bara sånna som fått barn nyss utan i allmänhet), vi tävlar! det är det vi gör! En tävlan om vem som är snyggast!

Föräldragruppen sen då! Samma sak där, fast nu är vi där för att tävla med våran barn, fast vi gör det i smyg det är klart! Jasså, jaha, tänker vi när den lilla tjejen som faktiskt är 1 månad äldre än Tyra inte han hålla uppe huvudet lika bra som hon kan...eller, vilken tråkig bebis som bara sover, min Tyra sitter i alla fall uppe och pratar.

Grejen är att jag kommer nog bli den värsta mamma också, jag tycker ju självklart att min tjej är bäst och om någon har gjort mer framsteg än henne så kommer jag såklar bli förtvivlad, gå hem och träna till Tyra kan den nya konsten som jag sedan nästa vecka kan stila med + en till!

Hoppas inte att jag blir sån men om jag känner mig själv så finns det nog viss sanning i det...