Klockan går klockan går, i en och en halv timme nu har vi försökt att få Tyra till sömn och sov i sin egna säng. Det går sådär kan man säga, hon kör stilen sova 20 min när pappa lägger och sova 2-4 min när mamma lägger, pappa är bättre! Åh! vilken svacka det känns som, det som gick så bra för oss förra veckan, men nu i helgen har allt bara blivit bajs! Något har hänt och hon bara total vägrar att sova där, vänder sig till mage och skriker ner i madrassen, lägger sig på tvären så att spjälsängsskyddet glider ner och fötterna dinglar utanför (måste köpa nya och högre skydd, IKEAs skit), hon skriker och skriker! Och vad har BVC för tips då? "Låt henne skrika, stryk på henne och säg att nu är det natt, nu ska vi sova tills hon somnar", har du barn själv eller har jag lust att fråga! Jo, jag vet ju att BVC-tanten har barn så det är ju ingen idé men man undrar fan, vi kan ju inte låta henne ligga där och skrika sig till döds! Inte ens min "ljuva" sång fungerar längre, det ända som funkar är att vaggavaggavagga och nynna tills hon somnar i famnen, men i samma sekund som man lättar på greppet om henne så poffpang som om en hink med vatten kastades på henne så vaknar hon i ett ryck, det är inte lätt om vi säger så!

Är det så här att ha barn på riktigt!? Då väljer jag kanske att ha Tyra i sängen tills hon flyttar hemmifrån, känns skönare med lugna kvällar så man kan varva ner i lugn och ro... Eller så är det bara att behålla lugnet och andas, vilket inte är så lätt alla gånger.

igår var det liiite för tyst liiite för länge
det hon inte gjorde var att sova