Idag slapplade en sliten och bajsig Carl in vid halv 4. Han var glad, är glad kanske jag ska säga. Äntligen vann hans älskade AIK hela skiten och tog "hem" guldet!

Jag kan ju säga att jag egentligen inte bryr mig...fast då hade jag nog ljugit. Av någon konstig anledning så "hejar" jag helt frivilligt ofrivilligt också på AIK nu mera. Det blir väl så? Fast ja, jag vet inte...jag är mest nervös när dem ska spela match och jag antar att det beror på att jag vill ha hem en glad pojkvän och inte en sur. Så, jo alltså jag måste "heja"...konstigt det där. 

Men i alla fall, nu har de vunnit och jag kan sluta "heja" ett tag till nästa säsong börjar. Då blir det väl ännu värre antar jag, för då måste dem försvara det jävla guldet!

Det är jobbigt att vinna SM-guld, En sliten Carl som har sovit sedan Tyra somnade vid 7 tiden.