Jag tycker alltid att det är lika spännande och fegt när man får komentarer av anonyma. Skäms folk för det dem tycker? Är de rädd på att få svar på tal? Borde man inte stå för sina åsikter? Antagligen inte (??).
Jag möttes nyss av denna komentar av en anonym;

"Jaha. Kunde du inte ha tänkt på alla dom sakerna innan du skaffade barn? När man får barn så får man ett större ansvar, så är det bara. Hade du velat leva som du gjorde när du var 18-20 kunde du ju använt p-medel? Trist med sådant gnäll när det ändå var ditt beslut att föda fram ett barn in i den här världen. Ganska orättvist mot Tyra också att hennes mamma hela tiden längtar sig bort. Njut av den tiden du har nu istället med ditt barn, den får du aldrig åter."

Och denna anonyma har nog inte har barn själv eller så är den en fossil. Och om den har det är det säkert ett white trash som ändå gillar att knalla runt i mjukiskläder hela dagarna med håret uppsatt i en knut. Jag är inte sånn! Och denna personen kan nog inte läsa, eller så har den bara lite svårt för att förstå text, vad vet jag?

För det första så vill jag inte leva som jag gjorde när jag var 20, jag skrev "Jag vill vara jag för en stund, utan krav och måsten". Hade jag velat leva som jag gjorde då hade jag inte valt att skaffa barn, Tyra är helt och hållet planerad så jag visste gott och väl att jag skulle få mindre tid till mig själv, men jag kunde inte tänka mig att vissa dagar bara ligga hemma i pyamas eller med halvsminkat ansiktet för Tyra skriker sig blå eller att när hon är över 8 månader inte i 1 minut kan låta sin mamma bajsa i fred utan att världen rasar samman.

För det andra så längtar jag mig inte bort, vart har du fått det ifrån? Jag vill fortfarande för en stund få göra något ensam, det är där pappan kommer in i bilden! (väldigt smart att ha en sån) Tyra har en pappa och när han är hemma så kan jag göra allt det jag vill!

För det tredje jag njuter till fullo nästan varje dag för jag tror nämligen de flesta mammor som är med sina barn 24/7 vissa dagar tycker att det hade varit skönt att få vara lite ensama en liten stund.

och slutligen För det fjärde hur i hela helvete skulle jag veta att min dotter skulle vara så mammig? Hur skulle jag kunna planera in ett barn som inte skriker när jag bajsar? Hur skulle jag kunna tänka på i förväg att Tyra inte skulle gilla sin gåstol? Snälla berätta för mig hur jag och MILJONER andra mammor inte ska behöva känna sig eländiga, tjocka pch slitna en eller flera dagar då och då?