Denna hittade jag på mina tvillingars blogg, och visst stämmer det? Det var länge sedan jag hade så bra självförtroende som jag har nu, och nu är jag till och med "fulare" än på väldigt länge, degig kropp, slitet hår, utväxt till tusen och allmänt skruttig på dagarna (att känna mig ful brukar dra ner mitt självförtroende, men icke nu!).

Jag tror hela saken har att göra med all kärlek jag fått det sista, sedan jag flyttade tillbaka. Den har byggt upp mig igen! Jag tror på mig själv och min förmåga att vara mig själv och den starka kvinnan jag är (TA INGEN SKIT, som Grynet sa är väl mitt mott mer eller mindre.) I Oslo var nämligen självförtroendet, kanske allt förtroende på botten och jag var inte alls den jag brukade. Jag är verkligen lycklig för alla jag har här, som jag är onringad av. Alla nära och kära som funnits och finns i detta tråkiga kapitel som varit.

Tack för att ni gett mig kärlek och hjälp mig att få tillbaka mitt självförtroende!
(och Hanna, tack för att kärlek jag fick av dig i Oslo, utan dig hade det blivit svårt)