Vi kunde lika gärna lämnat Tyra hos mormor och morfar en dag till eller ja, snarare i all evighet. Hon älskar verkligen att vara där vilket inte är så konstigt då vi spenderat så mycket av vår tid hos dem enda sedan hon var bebis och så älskar hon ju sin morfar mer än allt annat.

Vi misstänkte att det skulle bli svårt att få hem henne, så jag och Carl hade förberett med lite lockbete i form av fågelmatning som är väldigt poppis. Tur att vi har vårt Ramnaparken här i Borås som kryllar av ankor, duvor och andra brödglada fåglar!

Förresten så blev jag och Tyra jagade av en tokig anka. Han gick efter oss och fräste massor en ganska bra bit. Konstig filur, vi som knappt ens tittat på honom!

min minsta bästis och jag


en glad snorunge =)


den tokiga ankan!