Sedan jag kom på att jag kan mobilblogga med min (låne) mobil så har jag liksom glömt av att blogga på riktigt. Egentligen har jag väl inte så mycket att skriva om, jag menar det händer ju inte så mycket mer än att vi bara väntar, väntar och väntar. Och det eviga väntandet gör mig något bitter så mobilinlägg känns bra för då kan man både få med en bild och lite lagom text (vara bitter i liten dos helt enkelt!)

Sista veckan har varit den sista vi får ha Carl hemma dygnet runt. Imorgon börjar han jobba på riktigt. Jag är så glad över att han lyckats få ett jobb på dagtid! Det är väldigt krävande att ha en sambo som jobbar från 12 på dagen till 12 på natten (ibland längre!), som han gjorde i Oslo. Det tär på både förhållande och familj. Och nu när vi ska få en bebis snart så behövs det en pappa som är hemma och är en närvarande pappa, inte en pappa som är borta och när han väl är hemma är en grönskat pga. olika anledningar. Nöjd är det ordet jag är och saker och ting kunde nog inte blivit bättre just nu.

Lite sorgligt är det allt att han ska börja jobba. Det är faktiskt väldigt lyxigt att ha någon hemma som gör det mesta. Framför allt mysigt att ha någon att sitta ner tillsammans med och starta dagen med. Nu blir det ensamma frukostar (snart med bebis), Carl äter på jobbet och Tyra på skolan. Tur att vi har helgerna till mys, och jag och Tyra har lite extra tur som har 2 dagar helt extra varje vecka! 

frukost förberedelser!