Vi packar och försöker få ihop oss här hemma. Kl 12:03 går tåget mot E-tuna, dit vi ska.

Tycker nog ändå att vi ligger i fas. Men jag är en riktig tidsoptimist och kommer snart inse att vi kommer att få stressa den sista halvtimman. Jag menar, båda barnen ska få sig en omgång i duchen (alltid lika svårt att få upp dem!). Barnen ska hinna äta lunch och Lilly hade behövt att sova minst en timma. Så är det sista packningen, påklädning...någon bajsar, den andra skriker. Så trillar den andra och skriker och då skriker den andra för att sockan sitter fel eller att inte skon går på foten fast hon har den bakofram... typ. Allt tar längre tid med barn, det bara är så. Hur god tid man än är i.