Jag har varit hemma i över 2 år. Så att jag längtar efter att jobba och det vuxna sociala livet kanske ni förstår? 

Nu är det ju så att jag inte rikigt än kan gå till något jobb och jobba heltid, av många anledningar. Den största är nog ändå att Carl skulle få lägsta SGI från F-kassan och det skulle vi helt enkelt inte klara oss på. Så i praktiken så skulle jag kunna börja jobba när Carl jobbat 6 månader i Sverige, vilket är efter april ut.

Många kanske höjer på ögonbrynen och tycker att det är tidigt att börja jobba när man har en så liten hemma. Men jag är väl en av dem som skulle vilja ha mer jämnställdhet. Jag menar kan kvinnan så kan väl mannen vara hemma? Varför skulle Carl vara sämre på att vara hemma med barn än jag?

Hur vi ska göra vet vi egentligen inte än. Och så länge får jag nöja mig med att jobba nån timma hit och dit på eftermiddagarna när Carl kommer hem. Egentligen skulle jag kunna jobba 50%, för Carl har en anställning på det själv. Men jobbar Carl ganska mycket över sitt schema så jag har tyvärr inte de där 50 procenten tillhanda, utan snarare 10 % kanske? Hoppas bara företaget orkar "vänta" på mig ett tag till, för jag behövs egentligen nu. Hoppas verkligen inte att denna chansen försvinner från mig också, men tyvärr är det väl så att jag ser hur den glider iväg.

jobbajobbajobba