Vilken kort dag det varit idag. Den har liksom gått jättefort, jag menar det är ju sovtid snart.

Jag har börjat jobba, på riktigt! Mina mammalediga dagar är ett minneblott, eller ja tillsvidare i alla fall dem räcker ju tills barnen är 8. Det känns jätteskönt än så länge (har ju bara gått 2 dagar) att komma iväg på morgonen. Jag känner mig ganska trött på galenskaperna hemma faktiskt.

Efter jobbet idag möttes jag av min lillebror i dörren som var barnvaket i knappt 2 timmar åt barnen. Han är verkligen jätteduktig och ställer alltid upp korta stunder på dagarna eller när barnen sover om kvällarna. I vilket fall, min pappa skulle plocka upp Anton efter han slutat jobba och frågade även om barnen och jag ville följa med, det ville vi. Men jag hade en vagga att sälja (äääntligen!) så jag och Lilly stannade hemma och agerade säljare medan Anton och Tyra åkte med min pappa hem till dem.

När vi sålt vaggan (som för övrigt hamnade hos ett par som ska ha sina tvillingar i den!!) tog vi på oss och skulle gå till bussen. Ja, bussen! Vad tänkte jag där? Kom på min lata hjärna och ändrade snabbt inställning, "Buss gör dig inte smal!". Bytte om till träningskläder och löparskor. La Lilly i vagnen och sprang/powerwalkade en omväg till mina föräldrar! Det ni, med dubbelvagn sprang jag (den lataste människan på denna jord!) i säkert 20 min sammanlagt! Det är hög prestation!