I söndags när vi kom hem möttes vi av en kokhet bebis, okej... flicka. Lilly hade lite över 39 graders feber, men var ändå ganska oberörd. Jag tvivlar på att det var sprutorna som hon fick i torsdags som tog så lång tid på sig att "verka". Men man vet ju aldrig. Antingen det eller så var det de där nedrans tänderna som spökar, igen!

Och ja, det var nog det sistnämnda. För i natt har jag haft en sån där natt från helvetet. 4 timmar har jag legat vaken i natt och lyssnar på Lilly, jippi! Jag lider här med av nattskräck. Men inte nattskräck som barn har, utan jag är rädd för att somna om kvällen och behöva ligga vaken. Man blir helt slut och någonstans efter 3 timmar passerat grips man av panik. VAD GÖR MAN!?

Jag förstår inte hur Carl och Tyra kan ligga och sova som små grisar hela natten. Jag menar hon låter inte lite vissa nätter. Varför är det så? Vad håller hon på med egentligen? Det måste vara tänderna, det bara måste det.