Jag slår vad om att vi inte är den enda barnfamiljen som tycker det är jävligt onödigt att ställaom klockan. Barnen är ju som vrak redan tidigkväll, alltså innan bolibompa och det börjar klockan 6! Och så vet man att man måste hålla ungarna uppe i alla fall till minst halv 7 bara för att dem inte ska gå upp mitt i natten och tro att det är morgon. Puh! Tröttsamt minst sagt!  Vi som har så bra sovrutiner. Ungarna är i säng och sover runt halv 7-7 och går upp mellan halv 7 och halv 8. Tänk att en nedrans timma kan göra så mycket. Man får trösta sig med att det bara brukar hålla i en vecka eller så.

I två dagar nu har Tyra blandat skratt med gråt och hysteriska anfall i 30 min runt halv 6-6. Hon är så otroligt trött så hon varken vet ut eller in, stackarn. Jag kan verkligen förstå henne, för ibland känner jag det samma. Som i dag, som i detta nu. I natt var Lilly gnölig i 3 timmar (jippi, tänder på G!), I 3 TIMMAR! Hon somnade hos oss för ovanlighetens skull men tyvärr kunde hon inte ligga stilla och sparkades och slogs, det blev egna sängen efter 40 minuters misshandel av mig. Så vid 4 tiden kunde jag somna för natten, igen. Ni förstår varför jag är trött?