Även om Carl bara varit borta i 1 ½ dag så är jag helt slut i kroppen. När han var här förra veckan så levde jag verkligen lyxliv och hade knappt ont något alls! 

Igår trodde jag seriöst att jag skulle stupa redan vid 8, men man måste ju hålla sig uppe och göra vissa saker hemma. Vid 9 tiden orkade jag inte mer, då trodde jag att kroppen skulle gå av på mitten så jag dukade upp en bricka med lite av varje och tog med in till sängen (tvn står förtillfället i sovrummet då vi inte har soffor än). Brickan blev ståendes i sovrummet, jag orkade inte ens gå och "nattkissa" innan jag jag slöt ögonen runt kl 10.
Tyvärr hade jag nästan lika ont i kroppen när jag vaknade som när jag la mig.

Tänk att det han gör hjälper så mycket! Om det så är att bara duka på bordet! Gud vad jag vill att han ska vara här nununu, inte bara för att min kropp skall må bra utan för att jag saknar honom!
Det är väl bara att bita ihop. Det är så här det kommer att vara nu till slutet på september.

massor av goooda saker!