Lördag, hela familjen går upp vid 10 tiden, Tyra är vaknast i världen! Dagen går och Tyra somnar aldrig, vid 3 tror jag att det kanske är på gång, hon somnar vid bröstet släpper taget och PANG! ögonen öppnas och hon är vaken igen! Okej, nytt försök, amma, ögonen går i kors och lilltjejen somnar! Äntligen har jag mina händer fria och kan göra något annat en liiiten stund (Carl är och fixar med sin mamma så han kunde inte ha henne). Carl kommer hem vid halv 4 med sushi, vi käkar och lagom till att vi är klara så vaknar hon igen.

Kvällen kom och kvällen gick, hon somnade inte en endaste gång, ögonen var stora som hus och hon kikade runt helt maniskt. Vid 10 tiden började den vakna glada tjejen gå över till vaken, arg och ledsen tjej. När vi tillstut gjorde sova försöket i sängen brevid mamma och bröstet så brast det för henne, övertröttsskrik på och mammagos av. Det ända som hjälpte då var hänga över pappas axel och gå i 1 timmas tid (tror jag för jag somnade nog i samma stund som Carl tog henne). Carl kom i alla fall in med en sovade tjej och la brevid mig vid 12 tiden. Jag och Tyra sov till halv 5, då var det matdax och blöjbyte sedan somnade vi igen och sov till 8. Lilltjejen måste varit toktrött från gårdagens vaken bravader!
Nu sover hon i alla fall, Carl också (stackarn har vänt på dygnet, inte så bra när han ska ut på praktik på måndag).

Förrsten så fick Tyra nog dem sötaste stövlarna i hela världen igår av sin farmor, något stora dem är menade till nästa sommar/höst men guuud så fina dem är!

Nu ska jag passa på att diska och käka frukost innan tjejen vaknar och vill käka.
  

  
godmorgon vaken, fina stövlar vaken, kvällen vaken (ledsen vaken)

Ja! Nu börjar jag blogga igen efter lite paus för att lära känna min lilla dotter.

Idag är hon hela 2 veckor och 2 dagar, tänk så "gammal" hon blivit redan! Allt går finemang här hemma med bebisen, jag måste säga att vi har haft tur som fått en såndan lugn bebis, hon skriker i princip bara när hon är hungrig och ensam.
Nätterna går också toppen, hon vaknar vid 4 tiden och vill ha käk och sedan somnar vi tillsammans och sover oftast till halv 8-8 på morgonen. Det är (hittills) så mycket lättare att ha barn än vad jag väntat mig.
Blöjbyterna går som en dans och jag är super bra på det där nu!
Amningen funkar mer än bra och jag kan amma stående, gående, sittande och liggande! Det ända som är liiiite sådär (vi får inte glömma att hon bara är 2 veckor) är att hon inte vill vara ensam, helst inte en sekund! Så nu experimenterar jag och Carl, vi har lag henne i sin egna säng och låter henne skrika! Jobbigt värre att höra hennes skrik men man orkar inte gå och bära 24/7 heller!

Vi var på BVC besök idag också, hon har gått upp 225 gr på en vecka och på 2 veckor har hon vuxit 3 cm, hon börjar bli stor tjej nu! Snart kan hon till och med ha (ja alltså så de sitter bra på henne) alla sina fina kläder vi köpt.
Nästa vecka ska jag börja vara ensam med Tyra, undrar hur det går?! Det har varit så oerhört lyxigt att ha Carl hemma, han har varit lite av en betjänt åt mig, hämtat vatten när jag ammat, fixat dittan och datten när jag bett honom och varit alldeles för lat för att hämta det själv (vilket jag varit typ hela tiden). Men nu är det slut på det! Nu skall här göras upp nya rutiner så dagarna går ihop! Nu ska jag gå in och kika i Tyras säng, det blev tyst...undrar om hon somnade tillslut ändå?!

Tyra med pappa Carl!
(jag älskar att säga att Carl är pappa, det är så mysigt!)

Onsdagen den 7 januari, FÖRLOSSNINGSDAGEN!

Jag och Carl gör oss i ordning hemma, han äter frukost, jag tar en lång dusch och tvättar mig med svamptvålen som ska göra min steril inför operationen + vi packar det sista i BB-västan.
Klockan halv 10 blir vi hämtade av min pappa som kör upp oss till förlossningen. Han frågar oss hur det känns men fortfarande kan ingen av oss svara. Konstigt... förväntansfullt, ja... Vad säger man när man vet att om ett X antal timmar ska man få sitt lilla barn utan att behöva egentligen göra något.

Vi kommer i alla fall upp till förlossningen vid 10 i 10 och blir uppmötta av en barnmorska + en tjej som gick bredvid för dagen, de visar in oss på ett liiiitet rum som går i ljusljussssblått och vitt, det är kallt! Vi får veta att det ska komma en annan barnmorska som skall ta hand om oss. Barnmorska anländer vid 10:15, hon heter Carina och är tjock eller mer bastant med superstora underarmar, hon har med sig en student (minns ej namnet) som blir den som kom att ta hand om mig mest.

Vid 11 tiden kommer studenten in för att ta ett blodprov, hon sätter även i en nål i armen på mig och ger mig dropp + att jag får ett armband så jag vet vem jag är.
(bara en parentes, Jag som själv är student tycker det är skitviktigt att man får prova och göra för annars lär man sig inte, men saken är den att studenter gör alltid fel! Min student gjorde 3 fel på bara den korta stunden som var inne hos mig mellan 11 och 11:15. Nålen som sattes i armen på min sattes in för långsamt så det sprutade ut blod på mig, inte sippra! utan mer spruta, droppet som sattes, sattes på i för snabbtakt så plötsligt var en påse dropp slut och jag höll på att kissa ner mig och armbandet satte hon på för hårt runt armen så jag fick skavsår och kunde inte röra handleden riktigt.)

Efter allt det "turbulenta" (höhö) som hände så väntade en lång seg döperiod för oss, Carl gick och åt vid 12 och jag sov. När han var tillbaka så stack studenten och barnmorskan Carina in huvudet och sa att snittet kommer ske vid 14 tiden. Vi blev hyperglada av att äntligen få veta NÄR det skulle hända. Tiden tickade på lite snabbare nu när vi visste, när klockan var ca 13:30 så kom en narkosläkare in och frågade mig frågor och berättade om bedövningen (spinal) som hon skulle lägga på mig, när hon gått fick jag byta om till ett pyttelitet operationslinne och naken underkropp (nu var jag fast i sängen!) och sedan satte studenten in en kateter i mig medan 3 personer tittade på hur man gjorde och all denna action hände mellan mina ben...(spännande att så många blir roade av att kolla in i ett orakat kvinnokön). När allt som skulle göras på förlossningen var gjort fick vi vänta ca 20 min sedan kom dem och hämtade mig, Carl var ombytt till gröna kläder och de körde mig i sängen till en operationssal, jag fick byta från min ganska så sköna säng och lägga mig på en brits. Det var svinkallt och jag började skaka (säkert var jag nervös också), de la över massor med varma täcken på mig och tog på mig operationssockar.

Jag vet inte längre vad klockan var, men jag gissar på runt 14 så ligger jag på operationssalen och de börjar förbereda mig. Jag får en nål i andra armen och med dropp, de sätter på mig såna där plattor med sladdar så de kan se hur mitt hjärta slår, jag får en grej på fingret och syrgas. När alla sådana förberedelser är gjorda kommer narkosläkaren och berättar hur jag ska kura ihop mig till en makaron för att hon ska kunna lägga bedövningen. (lätt att bli en makaron när man har en köttkulle i vägen) Hon säger att det kommer kännas som en getingstick och att jag inte får rycka till jag måste vara en MAKARRRRROOON! (jag undrar förresten om hon fått getingstick någon gång, det har jag och det kändes INTE så). När bedövningen slagit till så är jag alldeles lam! Jag kan inte röra mina ben hur mycket jag än försöker! Narkosläkaren testar om jag har någon känsel med hjälp av en ISbit som hon lägger på olika platser på kroppen, jag känner inget! De börjar spänna upp en skynke framför mig och Carl så vi inte ska se vad som händer (vi vet ju att de skulle skära i mig!), de skär och tar fram kedjor med hakar som de sätter i magen på mig, sedan drar peronalen i varsin kedja och jag hör hur kedjorna plingar och att det börjar bubbla och låta från andra sidan, hörde du frågade jag Carl, är det bebisen? Jag tror inte att han hörde mig, jag vet i alla fall inte om han svarade för jag var så uppe i mina egna tankar. Men visst var det bebisen jag hörde, några pip till och tillslut var hon fram rullad på ett undersökningsbord framför mig och Carl. Där låg hon, vår Tyra!

Klockan 14:55 var hon ute, hon vägde 2910 gram och var 48 cm lång!

 
Mys i sängen!