Det är lättare sagt än gjort att få ihop vardagen med barn, jobb och träning. Och där emellan skall man klämma in familj och vänner, hus och hem och även varandra. Varje kväll runt halv 9 när Tyra ligger i sängen och jag är i gränslandet så känner jag bara hur ångesten kommer över mig, vart tog dygnets alla timmar vägen? Jag har inte hunnit jobba lika länge om jag lovat, jag har inte gjort något hemma, jag har inte tränat, jag har inte umgåtts med någon och jag orkar inte umgås med Carl. Han orkar i och för sig inte ungås med mig heller utan vi ligger i var sin soffa och degar tills någon av oss säger "Nu går vi och lägger oss".

Hur får man ihop det? Något gick ju snett när Gud skapade jorden. Dygnet skulle minst behöva 8 timmar till!