kändes som om jag hade typ AIDS eller nåt...

inte Tyras fokus precis

Vad hände med Tyra när hon började förskolan? Och vad har hänt det senste på storasyter fronten? Jag säger bara gapigare unge får man leta efter (man måste ju vara den som står i centrum, klart!). Vad hände med leka normalt? Det vet nog inte hon. Just nu låter det så här inne på hennes rum (jag ska även tillägga att Lilly sover i rummet bredvid):

"- LIIIIILLYYYYYYY LLLLLLIIIIILLLLYYYYYYYYY! MAAAAAAMMMAAA KOOOOOM LILLYYYYYYYYY!"
"- VI MÅSTE VÄNTA, JA! KOM! NEJ GÖR INTE SÅ! NU KÖÖÖR VI!"
" HEJ, VI ÄR UTE, TYRA PAPPA....HEEEEJ OCH JAG KOM LITE FÖRRA GÅNGEN NÄR JAG HÅLDE DIG LILLA BEBIS"

Jag vet, man ska inte avbryta barn i lek men jag var ju tvungen att be henne sänka volymen en aning. Då fick jag som svar:

"- Det är inte jag, det är ju djuren, vi måste ta med våran Lilly JUUUU!"

Okej, jag antar att djuren måste ropa så dem inte glömmer Lilly... Önskar att hennes nedrans djur kunde vara lite tystare, i alla fall när människo Lilly sover.

I en broschyr vi fick från BB stod det "Att bli pappa är ett val du inte kan ångra"... tur att mammor kan det då, för nu ångrar jag mig. Vart är inlämningsstationen?

Trotsen tar kååål på mig! Vissa dagar beter hon sig som djävulen själv, och jag ångrar... JAG ÅNGRAR att jag någonsin skaffade barn. Allt jag vill är att sitta i ett hörn, gunga fram och tillbaka och gråta.

Så kommer jag på att jag har en till, en till som ska trotsa, en till som kommer göra mig vansinnig (nu trotsar hon igen, mot Carl... undrar om hon håller på att blir sjuk, idag är det värre en vanligt.). En till som kommer få mig att bli gråhårig och få min redan djupa grubbelrynka att bli ännu djupare. Någon som kommer så mig att bita av mig mina tänder i ilska. Någon som kommer få mig att inse att jag inte alls bestämmer, att jag inte har någon som helst talan, alls!

Om det inte var nog med trotset så har hon börjat bete sig som om vi misshandlar henne också. Så fort hon inte får som hon vill eller inte gör som vi sagt åt henne (typ ställa sig upp när hon ska få på sig kläder på sig) och man måste hålla i henne så gapar hon ut "-AAAAAAAAAAAAAAAAAAJ MAAAAAAAAAAAAAAMMA DET GÖR OOOOOOONT!" och sen börjar hon gallskrika och gråta. "AJAJAJAJAJAJAJAJA! SLÄPP MIG MAMMA!!!". I och med att detta oftast händer i hallen (där man hörs ut i trapphuset om man till och med viskar) så undrar jag vad grannarna tror. Detta händer också (enstaka gånger) i butiker när hon måste sitta vagnen men inte vill. Då tittar folk. Jovisst, jag skulle slå mitt barn mitt bland folk (nejnej, sånt gör jag bara hemma... haha!).

Ingen som har bra tips på hur man handskas med djävulens krafter? För att räkna till 10 funkar inte hos oss.

Och ni ska veta att detta är ingenting. Detta är slutskeden på 2 av typ 10 tillfällen idag när hon skrikigt och gapat i mellan 20min - 1h.

Det var på tiden! Tyra fick en ny säng igår. En stor-tjej säng. En säng som göra det lätt för henna att själv lägga sig att vila (inte sova!)i på dagen om hon vill, klättra upp och i själv och för oss att lägga på kvällarna. Nu kan hon sluta somna i soffan vid tven och istället kan vi läsa en stund innan sömnen når de små ögonen. Jag hoppas på att hon snart kan somna där inne själv, att hon blir trygg.

Tyra är i vilket fall toknöjd med sin nya säng, och det är jag också! Och första natten gick galant! Inget barn gick i golvet. Vi får väl se hur denna natten blir, hon kryper ju runt ganska mycket vissa nätter fortfarande. I och med att hon haft spjälsängen så länge har hon kunna göra så också utan att trilla ner. Jaja, värre än lite skrik blir det nog i alla fall inte.

Jag har en bekant som hade läst att om man inte tar nappen från sitt barn när dem är kring 7-8 månader kan man inte ta den för ens dem är runt 3, barnen behöver den tryggheten enda tills dess! Kan det stämma?

Mina föräldrar lät mig ha napp tills jag var typ...5 going 6! Det tycker jag är på tok för länge. Men om man inte orkar med lite gnäll och skrik så blir det väl så antar jag (??).

Jag vill verkligen inte att Tyra ska ha nappen så länge. Jag skulle helst vilja att hon slutade med den nu. Jag tycker faktiskt det ser ganska så löjligt ut (ursäkta jag vet att många av er som har barn säker låter era ungar ha nappen när dem vill men...) när barn som kan gå och prata, sitter i vagnen eller går runt med napp i käften! Man ser hur stora barnen är och egentligen så behöver dem inte gå runt och suga på den där pluggen, för det är väl det det är? Och bilder på barn som ständigt har sin napphållare fast klämd på kläderna, inne som ute och hela tiden, pluggen är alltid till hands och för nära (enligt mig! )

Vi har gjort så här hos oss, nappen får man om man ha när man vaknar på morgonen (men inte efter fruskot), om man slagit sig jättemycket och behöver den trösten och på kvällen när man ska sova... ja och självklart på natten! Annars går Tyra nappfri.

Om hon själv hittar en napp som ligger drällandes någonstans så tar vi den och lägger i vår nappskål. Om hon på morgonen och kvällen talar med nappen i munnen så "hör" vi inte vad som säger och då tar hon ut nappen för att tala, och då hör vi för hon talar tydligt. Det kan tyckas vara löjligt men ni vet väl det att nappen förstör talförmågan, eller ja... tungans vis att arbeta i munnen när man talar (det är väl klassat som talförmåga!?). Barnen vänjer sig vid att ha någon i gommen och fortsätter prata så även när dem inte har nappen där.

Summan av det hela är att jag tycker människor i allmänhet "pluggar" igen sina barn alldeles för mycket.

Pluggar du och ditt barn?

- Mammaaa jag vill fikaaa!
- Okej, vad vill du ha då?
- Ägg! och...äpplejooooos!
- Vill du inte ha muffins?
- Nej! ÄGG!

Kanske ska Tyra gå i mina fotspår och utbilda sig inom foto?

Idag fick mitt monster låna min lilla kompaktkamera. Hon har ju tjatat ett tag "jag vill bara låna den liiite, snälla mamma" och nu när jag ändå har en till, en riktig kamera, så tyckte jag att det var helt ok! Hon blev överlycklig över att få fota och inte bara sitta stilla i soffan och kolla på bilder.

Här är Tyras allra första utställning med utländska namn!

hand


room


tran and daiper


door and me

Igår tjatade jag på Tyra att vi skulle gå ut från det att klockan var 9, men hon skulle bara hela tiden. "Jag ska bara leka med gummorna" "Jag ska bara leka med ponnyhästarna" "Jag ska bara amma lillebror" ...osv. Vid 11 gav jag upp och startade med lunchen och det är klart att ungen kommer då och vill gå ut, så typiskt!

Det blev ingen utgång. Men lite som kompensation så tänkte jag om med lunchen och istället för utevistelsen så gjorde vi en lite roligare lunch än vanligt (jag kände att vi var tvugna att få ut något av dagen ihop för jag skulle jobba). Mini pizzor blev det! Det gick hem, på många vis! Delaktighet i matlagningen är verkligen kanon! Så här gjorde vi:

korv, bacon, färsk annanas, lök, tomat, ost, tomatpuré, smörgås och oregano
hade man att välja mellan, så fick man göra sin egen pizza



och blir det över fick man självklart äta upp resterna!


så här fina blev våra små pizzor
(jaaa det är helt vanliga varmamackor, jag vet!)


riktigt fredagsmys!


så måste jag slänga in ett tips!
gillar ni kebabsås så bode ni testa denna, mycket godare än den dem har på pizzerior!


man vet att barnen är mätta när dem inte vill ha sin efterrätt!

Jag hade två riktigt trötta tjejer hemma imorse. Den ena var så trött så hon somnade, den andra låg i soffan och gosade framför bolibompa. Det tillhör ovanligheten att Tyra ligger och gosa i lugn och ro (i alla fall på morgonkvisten) om inget är fel... typ feber, så jag var väldigt snabb med att ta fram termometern. Men tur var väl det, ingen feber utan bara mysig tjej och det utnyttjade jag till max! Jag blev toksugen på att ha henne hemma, men hon älskar att leka men kompisarna på förskolan så jag kunde ju inte ha henne hemma för min egen skull.

Ser ni någon skillnad? Det är faktiskt Tyra båda två, det syns ju. Det skilljer nästan exakt 1 år på bilderna. Jag tycker hon har förändrats massor. Man ser hur mycket "bebis hon tappat" och att hon blir mer och mer en liten flicka, som snart är stor..buhuhu. Dessa två bilderna är faktiskt 2 av mina absolut favorit bilder på Tyra. Det finns en så härlig känsla i båda, och dem har verkligen fångat det som är Tyra.

Jag tror jag ska göra det till en grej, att fota barnens profil varje år till dem är typ 10...eller äldre (om dem kan tänka sig att ställa upp på det). Mitt egna lilla fota projekt.

REAhjärnan i början av året fick min verkligen inte att tänka klart. Jag gillar inte alls Tyras vårkläder. Hon måste ha nya! Detta har jag tänk mig.

Förra helgen köpte jag en vaxduk, den är ångestdämpande. Jag har länge kännt mig som en så otroligt lat och i sin tur dålig morsa när jag nejat Tyra till att måla med vattenfärger och kladda med annat på vårt vita köksbord, anledningen är att jag inte velat ha bestående fläckar. Jaja lång historia kort, äntligen slog jag slag i saken och indandrade en jättesöt och skitbillig vaxduk från Rusta. Ångesten har lagt sig och nu kan Tyra kladda och kleta bäst f*n hon vill, det gillar va båda två!

Liten hjälpreda

I snart 1 vecka har vi haft sjukstiga hemma!

Det började med att jag sjukanmälde Tyra förra onsdagen för att jag tyckte hon var lite hängig. På torsdagen bröt det ut med en spya inne på ICAmaxi. Magsjuka var min första tanke och mycket riktigt, så var det om en ganska mild sådan! Kräk, magont och diarré tills i söndags och då fick vi nog när Tyra på eftermiddagen plötsligt blev så slö så hon bara ville ligga och inte gå själv. Ett samtal upp till sjukhuset, och massor med tips på vad vi skulle göra och sedan bara att avvakta om det blev bättre eller sämre. Det blev bättre. I måndags runt lunch var Tyra nästan sitt gamla jag igen och idag känns hon helt återställd, gapig och trotsig!

Men det är inte slut än, sjukstugan fortsätter! Nu är det Lillys tur. Snor som rinner, feber och trött. Stackars liten. Även om kräk och bajs är 100 ggr värre än snor så tycker jag mer synd om Lilly. Tyra kan ju säga ifrån när något är fel och vad vi kan göra för henne men Lilly kan inte säga något. Vi hoppas på snabbt tillfrisknande!

Mia är Tyras docka (som var min från början). Hon hade visst kissat på sig imorse så Tyra tvättade henne i handfatet på badrummet. Kan man bli arg för en sån sak även om hon inte får gå in dit själv och klättra på toastolen (vi har haf en del olyckor där inne...). Nej knappast. Bara att spela med och ge Mia en handuk och blöja istället (vi får slänga henne på elementet sen för Mia är hälften gjort av tyg nämligen) och säga att nästa gång kan mamma hjälpa dig.

Visst är det svårt att veta när man ska "skälla" och inte. Det är ju inte konstigt att barn gör saker dem inte får, för ibland får dem ju göra sånt dem egentligen inte får... får får får, nej får får lam!

När man lägger sig innan Carl så vet man aldrig vad man vaknar till. Imorse när vi gick upp var det aningen om möblerat i vardagsrummet (ganska trevligt ändå det var länge sedan sist...). Någon som gillade möbleringen lite extra var Tyra som genast fick en klätterplats! Det roliga är ju att hon kan klättra från pallarna upp på soffans armstöd också, hehe...där blev det gaaanska mycket ironi.

För nån helg sedan testade vi på dans med Tyra på gymmet där jag tränar (som jag nämnt tidigare). Hon tyckte det var jättekul men ändå ska vi inte fortsätta.

Anledningen är att det kändes aningen komplicerat och inte så anpassat för 2 åringar. Visst dem lär sig av upprepning men när barnen står och tittat på sin instruktör och ser ut som fågelholkar och det endast är föräldrarna som förljer dansstegen medan barnen dansar eget så... ja ni förstår?

Ändå känner jag att Tyra behöver få göra något nån dag i veckan. Liksom få lite extra stimulans och egen tid med någon av oss. Så vi kom på att vi ska köpa badkort på Stadsparksbadet istället. Det passa nog henne mycket bättre nu än att följa en instruktör.

Så på söndag ska vi införskaffa oss kort och göra sönadgen till en baddag på badhuset!

(Vi gör ett försökk med dans när hon blivit året äldre...)

Matmatmat, detta eviga mat tjat.

Vi har problem med Tyras mat. Eller det är nog mer Tyra som har problem med sin mat. Varje måltid, i alla fall 8 av 10 ggr slutar i tårar, gap eller matkrig. Det är tröttsamt. Jag hatar att laga mat nu mera. Lusten är helt borta, jag vill inte ens äta med Tyra längre för jag vet att det slutar med ledsna miner på både henne och mig. Det räcker att ordet mat nämns hemma hos oss så säger hon "- Inte äta!". 

Så här var det i morse hos oss och detta är en bra matstund;

Tyra gör en så tokig grej när hon använder pincerrgreppet. Hon lägger långfingret över pekfingret. Jag har ingen aning om varför hon gör så, men hon har gjort det ett tag. Undrar om hon tycker det ät skönare att hålla så...?