Man blir fan skengravid av att gå hemma så här länge! Ständig trötthet, massor av småkissande för att smita från barnen 1 sek, jätte uppsvälld mage och förstoppning. Ja, för det är väl så det var eller? Det enda som saknas är de härliga bebissparkarna i magen, men vänta! Jag har så sjukt mycket gas i magen bara för jag inte har bajsat på 3 dagar så när det går runt luft i tarmarna känns det faktiskt som att det är en bebis ibland.

Jag har lösningen på alla som vill bli gravidas problem, bli förstoppade och sov inte på 2 dagar så är ni tjing sen!

vecka 18 typ? suck....

Jag är helt slut! Att vara hemma med sjuka barn tar kål på mig. Inte nog med att dem är griniga så blir man det själv också. Störd sömn och en förkylning har jag drabbats av. Hoppas att Tyra inte är lika känslig imorgon och att Lilly inte är på sitt retligaste humör. Nu måste dem ju ta och bli friska, nästa vecka vabbar jag inte!  

Jag hade planerat att städa och dona ikväll, men jag orkar inte. Jaja, samvetet mår inte så dåligt av det ändå. Jag har fått massor av saker gjorda på dagen (vikt tvätt, tvättat 3 maskiner tvätt, bäddat rent i sängarna, damsugit, rensat igenom hela sovrummet, torkat damm + allt det där med laga mat, diska och leka). Fan! Nu får jag visst dåligt samvete, jag hade ju tänk att måla listerna i hallen! Undrar om vi ens har penslar hemma? Måste leta!

Hejdå! 

Intresseklubben antecknar, idag är det 2 år sedan jag plussade med Lilly.

Tänk vad livet kan vända snabbt. Att jag och Carl har haft det trasslig en längre tid det är det många som vet. Vi har i alla fall bestämt oss för att ta steget till att vara isär. Så summa sumarum, denna veckan är det min vecka med barnen. Han håller sig undan hos en vän och jag har lägenheten, jag gör likadant fast nästa vecka då.

Idag har det inte varit något jobb för mig, utan VAB, YES! Att dessa ungar aldig kan bli friska. Nu är det Lilly som fått till över 39 graders feber och Tyra har så där härlig segt grönt snor, så hon har också fått vara hemma. Jag fortsätter hosta och allt slem är borta men nu är det istället torrhosta som känns och bränns nere i bröstet, kanske borde jag kolla upp det där.  

Nå? När man gjort allt som skall göras för dagen och lite till så får man dejta tv:n, och kanske en chokladbit från den fina asken jag fick idag. Så, vad säger du tv.nu vad ska vi se ikväll?

Det här är sannerligen värt att blogga om. När posten kom idag damp det ner något tungt i brevlådan. Jag trodde det var en tröja jag köpte till Tyra förra veckan, men icke! Detta var mycket tyngre än en tröja, ett chokladogram var det! Det är någon som har skickat champagne tryffel till mig, god smak har personen också! 

Jag tack så himla mycket! Hemlig beundrare eller bara en fantastiskvän, det kvittar! Jag är sjukt glad oavsett.

TAAACK! 

(fick med ett kort också, på kortet står texten "Du har en speceill plats hos mig")

Här hostar vi alla upp vårt sista slem och snyter ut vårt sista snor. Jag vet inte om det är önske tänkande, men för min del stämmer det i alla fall. Jag har varit sjuk i närmare 3 veckor nu och börjar jag äntligen se slutet på detta elände. Matlusten är påväg tillbaka och jag kan nästan andas djupt utan att få en astmaattack. Jag antar att barnen kommer vara krassliga fram till våren, men nu är de väldigt lite klassliga så jag anser dem redo för förskolan i morgon!

Idag har jag fått iväg den första högen kläder, så skönt! Bara 1000000 plagg och 5000 skor kvar! Idag skulle vi egentligen fått besök, men det sket sig visst? Tråkigt när folk inte hör av sig för ens på eftermiddagen och man suttit hemma och väntat en hel dag i onödan. Jag hade faktiskt planerat att låta barnen andas lite frisk luft idag och gå till stan för att handla en papperskorg. Men nu har det skitit sig, det hinns inte med helt enkelt. Vi får göra ärenden i helgen i stället. 

När jag ändå varit hemma idag så har jag passat på att sortera. Det är lite det jag gör bäst. Det har funnits alldeles för många uppsamlingsplatser hemma. Alltså platser där den som är lat lägger saker och för den som inte tror sig veta vart rätt plats för en sak är (hur man nu kan det i sitt eget hem...). Det tar längre tid än vad man kan tro att sortera. Och att börja sortera är lite som en drog, eller inte för jag tar inte så mycket droger, kanske mer som en box vin, när man tagit ett glas är det svårt att sluta, haha!

Ja, det är svårt att sluta sortera. Det slutade med att det blev sortering av barnens garderober och alla barnkläder i källaren, toaskåpet fick sig en omgång och skafferiet blev snabbf ixat. Blev även lite sortering av sakerna på Tyras rum och hon fick själv välja vilka gosedjur som skulle få åka till andra barn och bo. Hon ändrade sig om en hund som visst skulle bli ledsen om den skulle åka, så den fick stanna.

Summan av det hela, det är ordning på saker och ting hemma och jag har lyckats tjäna 230 kr på kläder som bara ligger och samlar damm. Jag har (jag vet att jag sagt det förr!) så sjukt mycket barnkläder som måste flytta. En flyttlåda och en papperskasse... och snart mer.  

3 dagars fylleångest har entrat min hjärna. Jag iser nog att jag är antingen för gammal eller för "vuxen" för att festa stenhårt i 3 dagar. Sista dagen, lördagen, var helt klart värst. Jenni tog som vanligt med mig till blackout city och efter klockan slagit runt halv 1-1 har jag inget minne kvar förutom när jag sitter och tjoar i trapphuset för jag tappat mina nycklar. Ja jesus, fullast vinner eller?

Jag kan inte låta bli att bli imponerad av mig själv ändå att jag lyckats att inte bli utslägd, infångad av polisen eller ret av skjutsad till sjuka (som vissa andra, haha!). Sjukt kul har jag haft i vart fall men som sagt, 3 dagars fylleångest entrar min hjärna och frågan är, vad har jag egentligen sagt till folk?  

torsdag


lördag

Jag la en pizza i morse, BLÄ! Men gud vad värt det känns nu efteråt. Inget "har slem i halsen konstant" illamående, dagen räddad med andra ord!

Hos oss är det lugna gatan. Jag har städat mest hela morgonen, Tyra byggt lego, Lilly har lallat runt och nu sover hon. Carl är en helt annan historia, han har drabbads av "hjärntumör", och sover. Äh inte mig emot, det är lugnt hemma och det är bra!

Idag ska jag på spa. Okej, jag ska till skogen och basta hos min bästa ponny, vi ska dricka lite vin och öl, tjöta så öronen blöder och sedan får vi se vad kväller bjuder på. Jag var "ute" igår med min pappa, men han var alldeles kalas för mig, Carl också så jag bestämde att Carl skulle hem så pappa fick kalas vidare själv.
2 glas vin igår och massor av jagande av vuxna män är inte vad jag kallar lyckad utekväll direkt. Men det var ändå ganska mysigt, ganska lagom med 1 timma på stan. Känner mig inte riktigt 100 än faktiskt. Influensan sitter i fortfarande även om min feber är så gott som borta.

Nu är det dags att börja förbereda lunchen så hjärn-patienten inte behöver anstränga hjärnan så mycket när jag försvinner.

Jag förstår inte att jag klarat av att vara gravid 2 gånger. Dessa två gånger har jag mått illa på morgonen, dagen och kvällen i olika grad i ca 4 månader.

Nu har jag mått jätteilla i sammanlagt 4 dagar och nej det är inte för jag är på smällen, utan jag har sånna sjuka mängder slem att hosta upp på morgonen, och som i sin tur ska ut (jag låter som en mindre motorbåt i halsen när jag andas). Fy fan. Att jag orkat 4 månader x 2, alltså 8 månader av illamående! Jag tror aldrig att jag vill skaffa barn igen, detta med morgonillamåendet som egentligen ligger och smyger på en hela dagen avskräcker mig på rikigt. Inte nog med att jag mår illa så blir jag på dåligt humör också. Bläää!

Mission idag, hosta och kräkas upp ALLT slem och sluta vara förstoppad...! Jag måste nog ta en promenad idag.

 

Alltså, om man tycker denna textren är stötande: "eller så har dem helt enkelt ett rullstolsbundet barn som varken kan prata eller göra någon som helst ljud ifrån sig" så förstår jag att detta "Nej för de har ingen att jaga?" är "värre".

Men gott folk, vad hände med ironi och "ta det med en nypa salt". Att folk faktiskt tagit åt sig av att jag skrivit en jämförelse med en 1 åring och en 1 åring som sitter i rullstol är ju helt fantastiskt!
Och skriver man en så idiotisk sak som: "för du tror inte att de som har rullstolsburna barn har det lite jobbigare än de som har frisk barn?". Daaah? Jo men det är ju klart! Men fortfarande så kan vi inte komma undan med att  om ens 1 åring var tyst och satt stilla hela tiden så hade det väl varit lugnare hemma (aka satt i rullstol och var stum)?

Jisses! Det är ju inte direkt så att jag skrivit att jag tillhör KKK och tycker massa extrema saker.

Och tack du i 033 området som lämnade denna fina kommentar:

Anna om Till anonym:

Vilken jävla idiot du är. Ändå.

Denna kommentar är inte godkänd. IP: 83.252.97.209 

för du tror inte att de som har rullstolsburna barn har det lite jobbigare än de som har frisk barn?

det var både snyggare och bättre förr

Jag skulle inte vilja påstå att min liv är förstört, men att vakna halv 6 en lördag är faktikst pisstråkigt. Inte nog med att jag är trött så ser det ut som jag har fått en ögoninflamation-light på mitt högra öga. Ja då vet vi alla vad det innebär, jag har typ fått bajs i ögat. Så jävla jippi, jag som ska på examensfest idag!

Jaja värre saker kunde ha hänt. Nu får jag vänta och se om det lägger sig eller vad som försegår. Nej, nu får det räcka, plikten kallar. Och med plikten menar jag lägenheten som ser ut som rena kriget.

Dagarna kommer och dagarna går, och min blogg består... jävligt tom! Men det finns inte så mycket för mig att göra åt saken. Jag dras från att sätta mig vid min gamla PC (jag vet haha, hon har PC, en stationääär dator! Men jag kan inte skiljas från min gamlavän som ändå är tömd och klar för egentlig skrotning, jag inbillar mig att den fortfarande är snabb och bra fast den låter som en dammsugare...), och på jobbet kan jag ju inte direkt sitta och blogga om jag inte har lunch. Jag måste helt enkelt köpa mig en ny dator, eller en surfplatta! Vilka krav man har för att hänga med... det gör min jävligt trött på samhället!

Något annat som gör min trött är Lilly. Hon har kommit in i en period jag glömt existerade. Perioden "jag skriker och gråter hysteriskt så fort jag inte får som jag vill och helst ska mamma vara bara min hela tiden annars gråter jag ännu mer, och om jag inte får som jag tänk mig på natten heller (även om mamma är jättetrött och inte fattar att hon står upp) så tjurar jag!". Suck. I natt sov jag sammanlagt 3 timmar, så nu tar jag mig ett välförkänt glas vitt, hoppas på att påsarna under ögonen försvinner tills imorgon och säger gotnatt!

Jag läser endel bloggar, kanske 5 st. Nu har jag fått en ny favorit och jag hoppas på i vart vall 1 uppdareting om dagen!

Vill du ha minst sagt underhållande läsning, ska ni kika in hos Andy (<-- det är alltså länken!!). Ja, en kille som bloggar. Det kan ju bara bli bra.

När  jag var 13 år fick jag min första mobil. I samband med detta började jag att festa. Fest = alkohol, alkohol = gå lös med mobilen.

Jag tillhör den där generationen som fortfarande inte har kontankort och laddar telefonen. I söndags tog alla mina pengar på mobilen slut. Jag drack alkohol och var 13 år igen och skickade sjukt många sms, ringde och nej, jag vet inte. Jag skämms. Att jag aldig kan bli vuxen och ha en normal relation till min mobil, och framförallt till sms. Och var är det med alkohol som får mig att tro att alla, och då menar jag ALLA vill vara min bästis.

Från och med nu ska jag sluta ladda mitt kontankort när jag ska ut.