76 dagar kvar!

Sammasamma som alltid, ja förutom detta med "kräket i halsen" och att jag ca. 30 min efter frukost börjat må sjuk illa. Båda sakerna kanske hänger ihop, vad vet jag? Det är väl bara att bita ihop helt enkelt.

Jag läser endel andra bloggar med preggon som ligger i ungefär samma gångna tid som mig. De beskriver kramper i vader och sammandragningar. Jag känner inget av dem. Helt ärligt så vet jag inte ens hur en sammandragning känns.

Den 5 augusti har jag MVC-tid nästa gång. Då ska det mätas mage och kollas vikt! Jag har ju hängt upp mig på detta med vikten av någon anledning och är ganska så (mycket) nyfiken på vilken siffra den stannar på, tippar kanske på + 5 kg sedan start.

och nej, jag har inte retuchat bort bristningarna!
dem syns inte i alla ljus och vinklar helt enkelt!

Jag har en bebis som är på klättringsväg idag också. Men hennes rymningsförsök går inte så bra dock.

Bebisen ligger vekligen och trycker på något konstigt vis som gör att jag har känslan av att det ligger mat kvar i strupen hela tiden. Det kanske alla höggravida har?
När jag väntade Tyra var det inte så då hon låg i säte och aldrig kom så långt upp eller vad man ska säga. Riktigt bekvämt faktiskt. Nu i vilket fall känns det som om något är på väg upp ur halsen hela tiden! Jag mår inte illa direkt vilket jag är glad över, utan det är bara något "som ligger där" och inte åker ner!

(a, men tänk om det är så här då, jag har för mycket bajs i tarmarna så maten inte får plats och dem måste "lagras" någonstan därför har jag den uppe i halsen... mmm det låter logiskt. Jag får nog ta och sätta igång och bajsa då... hahaha! Jag toppas inte ni tar mig allt för serriöst alltså)

But what to do?!

big belly!
magen är stenhård idag, hon ligger och typ drar rumpa och rygg
fram och tillbaka och spänner ut allt!
ser ju nästan ut som att jag ska föda NU!

"Pål" har bestämmt sig för att komma ut nu. Hon orkar inte mer, fast jag orkar! Jag har inget att klaga över förutom min foglossnigen, men som sagt hon har bestämmt sig!

Det värsta av allt är att hon valt helt fel väg, halsen! Jo det är sant! Hon håller på att krypa ut nu, jag känner hur hon kraffsar i halsen på mig. Det verkar dock ta tid, hon har hållt på sedan imorse. Kanske vet hon inte rikigt vad hon vill, eller så är hon bara åpen och vill åt all mat alldeles för fort! Ja, men så är det nog. Då vill bara jag säga, SLUTA MED DET JAG KRÄKS SNART, du får din mat när det är din tur!

Det är väldigt mycket bebis åt alla håll idag plötsligt.

82 dagar kvar till BF, ganska lagom många känns det som just nu.

Tänk att det är en liten tjej. Jag är så nyfiken så jag tror jag spricker snart! Undrar hur hon ser ut, liknar hon Tyra? Liknar hon mig? Liknar hon Carl? Eller någon helt annan i våra familjer? Hon kanske är en helt egen version av ingen alls! Och undrar hur hon är! En lugn bebis, skrikig bebis, vaken bebis eller en sov bebis?

Vår tjej "Pål" hickar inte alls lika mycket som Tyra gjorde. Hon sparkas och grejar mest hela tiden där inne. Mest grejar hon när Tyra använde sig av sin högsta stämma eller när vi sjunger. Minst i farten är hon när Carl pratar och är nära. Då är det vekligen lugna gatan, antagligen för han har så mörkstämma som lugnar eller något åt det hållet.

En av mina "cravings" (mitt enda egentligen) har försvunnit som var kaffet! Jag var vekligen sugen på det hela tiden varje dag förut, men nu smakar det päckel! Det har inte blivit utbytt mot något än, jag är mest sugen på allt fortfarande. Gärna sådant vi inte har hemma heller, det är så typiskt! Som nu, nu vill jag ha kålpudding. Inte så lätt att fixa 23:46 på kvällen direkt...

en badmage!

Bebisbebsbebis det är väl det som tar upp i alla fall hälften av mina tankar varje dag. Nu när vi vet att det inte blir en kille så behöver vi inte tänka på att handla en heltny bebisgarderob, även om jag skulle vilja.

I vilket fall så kunde jag inte låta bli att hämta ner två lådor från mamma och pappas vind med de allra minsta kläderna. Jag var vekligen tvungen att se hur litet det var och vad vi egentligen har kvar (och rensa lite ännu en gång!) Och till min stora förvåning så hade vi mindre kvar än jag mindes (vilket antagligen beror på att jag gjort mig av med en heldel innan...) vilket betyder att jag kan få shoppa loss lite ändå! Jag ska nog satsa på lite fler plagg i str. 50 än vad vi har. Dem säger ju att denna flickan också är liten så jag får väl tro på det. Någon body och byxa ska hon väl ändå få som inte sitter som en säck potatis!

bebiskläder, mycket ytterkläder fanns det


bebisen började plösligt stöka massor
hon kanske ville vara med hon välja vad som skulle få stanna och kastas


Tyra norpade en bebismössa som hon efter lite gnöl lyckades
trycka på sig, helnöjd var hon!

Vi hade det på känn båda två (ni vet kockspermier!), en liiiten bebis fick vi se som gnuggade sina ögon och näsa. Bebisen öppnade sin lilla pluttiga mun och sparkade glatt, h*n var så söt! Gud vad jag vill att h*n ska komma nu!

Som sagt var bebisen liten, precis som de sa förra UL:et. Lite under snitt och en vikt som låg -14% på "normalvikten" för den gångna tiden. Men det var inget fel på bebisen alls, bara en liten skrutt precis som Tyra var. UL-tanten mätte och kollade i till och med flödet i navelsträngen för att se så det inte var "näringsbrist" och det var det inte! Lilla bebisen, tänk om h*n kunde komma nu! Vi är så nyfikna på hur h*n ser ut och är som person!








pissssssssst! det blir en flicka, och vi är överlyckliga!

Den som vågar och vill kan ju få gissa! Det gissas på pojke och flicka, vad gissar du? Jag gissar också på det, alltså pojke eller flicka. Hittills är det 3-3 mellan båda! Och ja, det är väl så, chansen är väl 50/50 att det blir något av det (haha!). Själv tycker jag att magen börjar forma sig mer som "pojkmage" (kanske önsketänkande?) vi får väl se!
Om 1,5 timma går i alla fall tåget mot Göteborg!

89 dagar kvar, magen känns plötsligt enorm och jag börjar få putnavel!

Galet hur magen har förändrats den sista veckan, STOR är väl det bästa ordet att beskriva den med. Jag tycker att det räcker med mage nu, men icke picke! Den ska växa och gro (snarare barnet) i ca. 12 veckor till! Hua, det skrämmer mig! Undrar hur stor den blir till slut. Men man säger väl att man blir större med barn nr. 2?

Jag är sugen på allt och ingenting hela tiden. Lite av varje hade varit gott. Typ lite inlagda vitlöksklyftor, inlagd parmesan, en kopp kaffe, några tripplechoklatcookies, chili och koriander....ja och citron! Men vänta, lite kolsyrat vatten också...och mint! Sa jag sushi också? Och piggelin! ALLT vill jag ha, men bara liiite!

Imorgon ska vi äntligen få veta vilken sort som bor i magen. Alla tycker man är så hemsk när man "önskar". Men det skiter jag i, jag har en "önskan" eller kanske snarare så hoppas jag på att det blir en pojke. Jag menar vem vill inte ha en av varje? Men till alla blödiga människor där ute, om det blir en flicka blir jag självklart inte mindre glad för det, det blir ingen av oss!  

Igår sydde jag ett set med sängkläder till bebisen som h*n kan ha i sin hängvagga. Tyget tog jag från ett gamalt påslakan som jag och Carl haft vars partner hade gett upp!

Det är vekligen toppen att göra sänkläder till barn av sina egna gamla sängkläder då de redan är tvättat ca. en miljon gånger, alla färgämnen är borttvättade och så är det nästan lika mjukt som bebisen själv. Jag fick massor med tyg över, jag kanske syr ett set till Tyrisen också, eller det känns kanske lite väl hutrigt?

Detta är alltså vad jag kalla zebramage. Och det är det jag är (ja faktiskt) rädd för att få!

bilden är googlad.
har ingen aning om vem denna mage tillhör.

Bristningar är ganska vanligt när man är gravid. Som med allt annat så är det vissa som får det och andra inte.

Jag har i allmänhet väldigt lätt för att få bristningar. Så att jag fick på magen när jag väntade Tyra är inte så konstigt även om jag var relativt "liten" som folk sa. Jag hade tur som inte fick zebramage som vissa får. Utan jag fick bristningar på undersidan av magen och dem blektes jävligt fort. Jag minns att bristnigarna störde mig jättemycket när jag fick dem och då tänkte jag att jag aldig mer skulle kunna visa mig naken osv. Men nu i efterhand så tänker jag knappt på dem. Eller kanske ska säga; i efterhand tänkte jag knappt på dem, Nu har jag nämligen börjat spana på magen och bristningarna igen och kan inte släppa tanken på att det kanske kommer fler! Jag är vekligen rädd för att jag ska få zebramage denna gången och då kommer jag nog att dö... eller i alla fall aldig mera kunna visa mig utan tröja på.

detta är jag idag och jag skämms inte ett dugg!
bristningarna är ganska blekta, men börjar glänsa och
"få mer färg" nu när magen blir stor igen

Blimamma.se; Din tredje trimester varar från 09-Jul-2010 till 16-Oct-2010.

Jaha, då är det bara det sista kvar nu då. Den sista sega och tråkigaste (men också roligaste) tiden kvar. Om si så där 1 månad, eller 1½ kommer jag helt klart ha tröttnat på att vara pereggo. Magen kommer vara stor, intimrakning ett minne blott och knytskor något man knappt ens vill titta på. Aja, det är ingen idé att tänka på det nu. Magen är fortfarande relativt liten, intimrakning går som en dans och knytskor går hur bra som helst!

Bebisen hickar, kickar och skruvar runt sig i magen ganska mycket. H*n har en vaken period på natten vid 2-3 som jag oftast märker av för jag blir kissnödig då. Antagligen blir jag kissnödig bara för bebin trycker på. Om 9 dagar ska vi få veta om vi behöver köpa en helt ny bebis garderob eller om vi kan börja rota fram allt gammalt vi hade till Tyra. Jag kan knappt vänta med att får tvätta upp bebiskläder och vika in i lådor, det är så himla mysigt!

Dagar kvar; 97

det är svårt att fota magen skälv....

Min vanliga BM hade semester idag så jag fick gå till en annan tant som hette Karin. Hon frågade mig hur jag mått och mår, jag svarade bra men att min foglossning har varit skitjobbig i och med att den startade så tidigt. Då svarade hon "- Åh nej, man bli ju så handikappad... eller ja jag menar ju inte att du ser handikappad ut men..." Haha, jag bara skrattade och instämmde, visst blir man handikappad!

I vilket fall, allt såg fint ut. Magen växte som den ska och ligger på mitten strecket på "växkurvan" precis som med Tyra. Hjärtljuden låg på ca 145 vilket jag tror om jag inte minns fel att det gjorde med Tyra också. Hon pendlade lite mellan 145-154 tror jag faktiskt... det var olika varje gång.

Och så till vikten som av någon anledning blir mer och mer viktig för mig. Jag har plussat 2kg sedan inskrivningen, ganska nöjd. Hade ju hellre stått på noll men när det är jobbigt att bara gå en vanlig promenad så är det ganska svårt att hålla kroppen i trimm. Min tid för kropp kommer väl.

tjockis, mage v. 26 och storasyster

 
 
Tyra pussar, gosar och klappar (och sparkar) gärna bebin

Här om dagen var jag och hämtade kläder från ett förråd vi har. Endel preggokläder men även vanliga kläder i lite större storlekar som jag hade när jag var gravid och efter jag fick Tyra. Jag tänkte nämligen att jag skulle kunna knöla ner allt fläsk i ett par vanliga jeans och slippa preggojeansen. Och mycket riktigt det kunde jag!

Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen? Att få på sig en vanlig byxa och kunna knäppa med utryme kvar i vecka 25 kanske är kul, men att veta att jag var så tjock (tjockare! dem jeansen satt tight efter Tyra) för ett år sedan känns så där. Något mer som känns sådär är att mina preggobyxor som jag köpte när jag väntade Tyra kändes tightare nu än då! Ändå jag har hittills inte gått upp mer än 1,5 kg och magen är mindre + att min startvikt var den samma som när jag väntade Tyra...

Äh detta  blev ju svammligt men det jag vill säga är väl att jag känner mig tjock. Ännu tjockare känner man sig ju när den riktiga tjockismagen hänger över byxan...snyggt? NEJ!

Skulle nog påstå att magen satt sig nu alltså blivit ganska hård bara på en vecka! Jag antar att man inte kan missta mig för en tjockis, utan att det syns att jag är gravid.

Jag fortsätter med foglossningen, lika bra tycker jag! Man är mycket coolare om man klarat en hel graviditet med forglossning så det så! Finnarna blossar upp med jämna mellanrum. Nu ska jag visst ha 3 jättestora otäckbara finnar istället för 6 små täckbara. Spännande detta med att vara gravid, plötsligt blev jag som en tonåring igen, trött, finnig och smygtjock!

Datum jag ser fram emot nu är 23 juni då har jag tid hos en sjukgymnast och den 6 juli då har jag BM tid. BM tiden ser jag mest framemot för jag vill väga mig, haha! Jag är toknyfiken på vad jag gått upp alltså. Börjar noja för att jag ska smälla på mig 20-30 kg (som jag tror är omöjligt för mig egentligen). Läste nämligen i Katrin Zytomierskas blogg idag att hon gick upp 33 kg under sin graviditet! Hur är det möjligt?! Jag hoppas verkligen inte på mer än 13 kg som jag gick upp med Tyra. Det finns visst dem som inte går upp något också, min mammas kusin påstår att hon inte gick upp ett endaste kilo när hon väntade sin dotter! Jag tror ju inte ett skvatt på det, men tänk vad smidigt och inte ha något direkt "extra" att tacklas med sedan. 

Förresten, jag hittade ett papper med mitt sista mått runt om magen med Tyra, slutade på 109 cm. Det ska bli kul att det hur stor jag blir denna gången.

125 dagar kvar till BF
  

Bebisen rör sig mer och nu vet jag ungefär vilka tider på dygnet det händer också. Kan det vara så att "Pål" redan har egna rutiner? Kanske...? Carl har i alla fall otur, han har inte lyckats pricka in en endaste sparkfet än!

Jag har kommit på hur klantig jag varit denna graviditet, snacka om att minnet svikit mig från förrsta stund! Jag har helt glömt gravidförsäkring! Hur dum får man bli!? På måndag ringer jag till Länsförsäkringar och fixar det på direkten, det är vekligen något man måste ha tycker jag (det är ju förtusan som en barnförsäkring!).

Annars så knallar det på hur bra som helst. Kanske blir tjatigt men jag mår verkligen toppen! Foglossningen ligger där i bakgrunden hela tiden, men gör sig som jag nämnt tidigare mest påmind när jag rör mig mycket (och med mycket menar jag egentligen ganska lite...). Jag har det sista dragit med Carl ut när det ska handlas så han kan bära korgar och putta vagn fram och tillbaka från affären, och den lilla vardagshjälpen är verkligen en supertjänst för mig!

Imorgon blir det Aurora besök i Borås, och det ser jag fram emot jättemycket! Jag har gjort en lista över mina "rädslor" och funderingar kring förlossningar, hoppas jag kan få massor av bra svar och hjälp!

Från blimamma.se;

”I princip alla kan nu se att du är gravid! Din livmoder borde nu kännas ungefär 2 cm ovanför din navel. Du har antagligen ökat 4-7 kg i vikt...”
”Du kanske också märker av en ökad aptit eftersom du behöver 500 kcal mer per dag för att försörja din ökade ämnesomsättning. Det är bra att undvika mat som innehåller mycket fett, socker och kalorier, och istället äta frukt, grönsaker, spannmål och andra naturliga baslivsmedel.”

Seriöst så vet jag inte om alla kan det, såna som inte känner mig skulle nog lika gärna tro att jag bara blivit småtjock. Jag kan faktiskt känna en tydlig kant av livmodern ca 2-3 cm ovanför naveln och detta med vikten är jag jättenyfiken på! Sist jag vägde mig hade jag ju inte gått upp ett endaste kilo utan ner (ja, ett halvt i alla fall!). Men nu känns det som jag tryckt i mig alldeles för mycket skit för att ha stannat i vikten, för jag är typ hungrig varannan timma, ge mig mat säger jag bara! Gärna mat med mycket smak, ingen fisig fisk utan starkt ska det vara! Frukt äter jag gärna, om någon annan skalar och gör den i småbitar för mig, haha!

131 dagar till förlossningen och bebisen är ca. 25.3 cm från hjässa till fot (men jag vet ju redan att min bebis är mindre, det sa ju UL-tanten Åsa.)

morgonmage och kvällsmage, stor skillnad eller? det tycker jag!
bilder från igår 21 fulla veckor

Det blev lite sent igår så jag orkade inte slänga in bilderna!
(men ingen skada skedd, jag får ju ändå knappt några kommentarer så det är väl ingen som läser ändå!)

Här kommer i alla fall bilderna på magen v. 21 (20+2)

"Pål" vs. Tyra

kan ju lika gärna slänga in en STOR så det syns!

Nästa vecka åker jag till Borås en snabbis igen, jag har nämligen fått tid hos en Aurora-barnmorska och det är verkligen en tid jag inte vill missa!

För er som inte vet vad en Aurora-BM är så kan jag berätta att det är en barmorska som är specialiserad på förlossningsrädsla, och detta är något jag verkligen "lider" av. Jag kommer att få gå till henne ett par gånger innan jag själv ska föda eller inte föda. Vad ska man sägar? Hon ska nämligen på ett vis bedöma hur rädd jag är, vart min rädsla ligger och i slutända om jag får snitt eller inte. Detta ska bli jättespännande och hon kanske får mig att komma över min rädsla och få mig att vilja föda naturligt! Vem vet?

Annars så mår jag toppen fortfarande. Jag går så lite jag kan och det hjälper vekligen mig just nu! Att inte röra på sig för mycket, det vill säga att inte promenera halva dagarna verkar vara min foglossnings medicin. Bebisen har börjar SPARKA ordentligt! Hör och häpna! Med Tyra kände jag knappt några sparkar alls då hon i princip låg i säte från v. 24!
Men nu, nu får jag små kickar ibland åt alla håll och det är ju skitkul! Bebisen bor mest på högersidan av magen, precis som Tyra gjorde. Och vissa dagar ser jag riktigt gravid ut för bebin ligger på något konstigt vis medan andra dagar så är det bara som den vanliga gamla tjockis magen! 

Får be Carl fota av magen imorgon och slänga upp en bild, jag är helt kass på att göra det själv!

detta är när jag väntade Tyra, v.21 (20+2)

ååå, jag vill hänga upp den och bädda iordning!