Hemma hos oss är mycket upp och ner just nu. Allt från Tyras sov/mat tider (med väldigt små marginaler i och för sig, jag skyller på tänderna), till högen med kläder som ALDRIG lämnar soffan, till 2 gnabbande sambos om vad jämnställdhet egentligen är och till ovissheten att inte veta. Ibland känns det som att jag blir GAAALEN! 

Natten till söndagen och måndagen var en sån natt/dag, jag trodde på riktigt att jag skulle explodera om jag inte fick försvinna! Jag fick försvinna. Hanna min gravidaste vän i hela världen (som antaglien förder barn nu! så spännande!) och jag träffades ensamma en stund. Vi promenerade, handlade och fikade. Jag fick prata av mig, vara mig själv och inte behöva tänka på att jaga runt på Tyra. I 3 timmar fick jag andas. Det var mer än behövligt (och på tiden! hosthost).

Hanna för övrigt är hur gullig som helst! Alltid när vi träffas bjuder hon på fika eller käk, hon har alltid humöret uppe fast hon i måndags gått över tiden alldeles för många dagar och hon är bra på att lyssna och ge råd! När hon fått sin bebis sen så ska jag bjussa hit henne på fika och komma bort till henne med käk när inte tiden riktigt räcker till för henne.

Nu ska jag tvätta golven.

 
                    Grottmänniska?                                            Carl?