Nu är det slut på pappamys för denna gången. Idag åkte Carl tillbaka till Oslo för många dagars jobb, hur många vet jag inte än för hans kollega är liiite (mycket) sega på att sätta scheman! En sak vi vet är att denna månaden inte alls blir som vi hoppas på. Han kommer vara här mycket kortare perioder än väntat, kanske 2-3 dagar i stöten 2 ggr denna månaden. Det känns jävligttrist! Tyra har dessa dagar med Carl fått upp en sån galet fin relation. Jag är inte längre i centrum för allt, utan Carl är som Gud själv.

Tyra är lika förvirrad som vanligt när hennes pappa åker. Hon tror att han kommer snart. Det är inte lätt att förklara för en liten tjej att snart är långtid denna gången. Det tar oftast Tyra 4 dagar innan hon inser att "pappa är inte här när jag vaknar" och det tar även 4 dagar innan hon acterar att jag bara finns om hon blir ledsen om det är jag som gjort henne ledsen (ja, alltså det finns ingen annan än jag som tycker synd om henne) Det innebär 4 dagar av ren trots!

Det är lika bra att bita ihop, se att ljusnar snart. Det är bara drygt en månad kvar innan Carl kommer hem förgott (förhoppnngsvis, hoppas han får ett jobb snarast!)