Ambulans till sjukan!

I lördags var vi på kalas, men jag tyckte det var ganska tråkigt så jag åkte upp till akuten/förlossningen med ambulans istället...

Eller nej, så var det ju inte riktigt! Jag gillar kalas och detta råkade vara ett trevligt sådant också men ändå åkte jag upp till akuten/förlossningen med ambulans i lördags.

Det började med synbortfall, vidare till bortdommningar i aniskte, tunga och höger hand+arm och kontinuelig huvudvärk som blev värre då och då. Jag ringde i vilket fall sjukvårdsrådgivningen som gensast hänvisade mig till 112. 112 skickade en ambulas med en gång! Blinkandes (utan tut) kom de upp till min svärmor där vi var på kalas. Jag och Carl åkte med ambulansen och Tyra fick satnna hemma hos sin farmor och alla släktningar. Ambulansen visste inte riktigt om de skulle köra mig till akuten eller förlossningen då de misstänkte att det kunde vara havandeskapsförgiftning... i vilket fall som helst blev det förlossningen.

In på ett rum, kissa i burk, CTG kurva på och blodtryck kollades. Allt såg mer än bra ut! Så på graviditeten var det inget fel, utan på mig. Carl åkte vid 7 så han kunde ta Tyra med tankte på att det var hans sista kväll hos oss (kul sista kväll...).

Jag skulle få vänta långt ut på natten på en läkare (nevrolog) kanske till och med till morgonkvisten och det orkade verkligen inte jag göra, och det förstod den underbara förlossningspersonalen som tog hand om mig. Så jag fick åka hem med en remiss och åtekomma dagen där på!

Så i söndags traskade jag in på riktiga akuten och fick träffa en läkare om var specialliserad på nevrologi. Summan av det hela blev det jag misstänkt hela tiden, ett antagligt migränanfall. När man är gravid kan det visst slå ut på helt annorlunda vis mot hur man har det annars. Andra alternativet var propp, men det uteslöt han förtillfället. Återkommer problemen igen ska jag visst in i en skannmaskin! Jag tror ju inte jag kommer att behöva det. Jag mår lika bra som vanligt.
Bara lite skavsår på hälarna
!


min signalknapp, sån skulle jag behöva hemma ibland


en stor mage på sjukhuset


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0