Carl åkte vid 11 idag. Jag grät, han också. Tyra sa "pappa lässen", hon gillar inte när folk är ledsna. Tyra märkte aldrig att jag grät, jag gick bakom henne hela tiden.

Hua, det dröjer verkligen länge nu tills vi får vara familj igen, ja överhuvudtaget ses något alls! 3 veckor kanske inte låter mycket, men det är det verkligen! Speciellt när man har barn. Annars skulle man ju liksom kunna supa bort tiden nu när det ändå är sommar. Aja, det löser väl sig. Hoppas veckorna tickar på fort som de gjort hittills.

Denna veckan är min enda "lediga" vecka. Inga BVC, MVC eller födelsedagar. Ganska skön känsla men också lite tråkig. Vad fan ska jag/vi göra på dagarna? Ingen jag känner har semester. "Vänner" jag försökt att hålla kontakten med skiter i att höra av sig till mig och då kan det fan kvitta tycker jag! Synd om dem som missar en kompis som finns i alla lägen. 3 vänner har jag väl här i Borås allt som allt och alla dem jobbar. Livet leker verkligen (jaja ursäkta jag är jävligt positiv...! Ironi på högsta nivå).

Någon som vill träffas och hitta på något? Fika, bada, slöa, leka...vad som helst? Spelar ingen roll vart du/ni bor, Jokkmokk eller Smygehuk, I´ll be there! 

morgonmys


killkill under pappas fötter