Tyra kan massor med saker, utvecklingen går verkligen i rasande fart fram.

Det senaste är att hon kan sjunga (säga) "lilla katten sovar du eller kommer du jagar du, maju!" räkna själva. Det är ganska många ord på en och samma gång för en liten tjej.

Käfften går i ett. Oftast är det kul, men många gånger skulle man vilja att hon var tyst (om så bara i 5 min). När Carl var liten sa hans farmor till honom att "Det är klädsamt att vara tyst ibland". Det har jag försökt att säga till Tyra men hon liksom tycker inte alls att det är klädsamt verkar det som.

Tyra börjar bli mer och mer intresserad av att klä av och på sig själv. Strumpor har hon fixat länge, lika så mössa och ibland byxor. Nu har hon även lyckats med tröjan och skorna (skorna är knappt nästan men ändå). Hon kan räkna till tre och i vissa fall 10 tusen (katten musen tiotusen) och lär sig mer och mer färger. Hon kan så mycket mer, men det orkar jag inte skriva!

Visst låter det härligt med en sån duktig och pratig tjej? Nej, det är inte alltid det (som med barn i allmänhet).

Tyra har ett fruktansvärt temperament och godtar knappt ett nej. Hon har börjat tala emot det man säger. Att leka ensam är knappast ett alternativ längre och det egna rummet mest bara står. Ända gången hon leker där är när jag med min "stränga" röst säger "Gå nu och lek på ditt rum en stund", inte så inspirerande och pedagogiskt kanske. Vissa dagar kan hon älska potatis till en annan kasta potatisen i golvet och totalvägra. Den egna viljan blir starkare för varje dag. Trotsen är på väg med stormsteg men man får ta det som en del av allt det härliga som kallas utveckling, som i sin tur bidrar till den person hon blir!

mitt alldeles egna barn!