Lilly sover numera i sin egna säng (och har gjort i ca. en månad). Och det har gått kanonbra, jag vet inte varför jag envisats om att ha henne bredvid mig i typ 3 månader?! 

För ungefär 2 veckor sedan märkte jag att hon sover på mage största delen av natten. Jag blev jätteorolig och vände henne om men det slutade med att hon var ledsen resten av natten. Av någon anledning gjorde jag det samma 2 nätter till, och såklart blev det likadant, hon sov dåligt! Så nu låter jag henne sova på mage för hon sover bäst då helt enkelt. Och så känns det inte så hemskt heller för hon ligger bara en arm ifrån mig, om jag oroar mig lite extra kan jag bara lyssna eller känna lite på henne. Men så till det stora men:et som alltid finns. Nu vankas det eget rum för Lilly hur ska jag då hålla koll på mitt lilla äpple.

Man kanske bara oroar sig i onödan? Hon är kanske stor nog att få välja eller? Förresten känns det inte som jag an gör så mycket åt det heller.

här ligger hon verkligen och sniffar kudde