Vilken promenad det blev. Eller ja, vi var i alla fall ute 40 min och gick på en gammal kyrkogård vi har i närheten. Tyckte det var bäst att hålla sig på någon form av inhägnad när ändå Tyra var med, och gick lös. Undrar vem som gick med vem första delen av vår lilla vandring. I slutet så var det i vart fall jag som bestämde!

Det känns som att promenaden var det vi behövde, för nu ligger hon inte ensam längre utan vill vara med oss. Kanske för att vi är i köket och hon tror att hon ska få något gott, men det skiter jag i. Jag tror hon är trött på att deppa ensam nu. Hon har till och med satt sig i soffan själv inne hos Tyra (fast man märker att Laika inte tycker att hon är jättekul) Jag ska bjussa Laika på lite skinka, det är ju lite synd om henne ändå att inte få något när vi andra äter.

Förresten så kan jag inte rekomendera att promenera med stor hund för första gången med ett pinn-glatt barn på en kyrkogård. Vovven fick ett stollaryck och tog Tyras pinne, började gräva, hoppa och toka på en (väldigt gammal!) grav medan Tyra stod och gallskrek för att hunden tog hennes pinne och att den nu var trasig. Haha!