Klockan är bara halv 10 och jag ser hur dagen redan försvunnit. Mina planer har redan gått i kras och humöret blir faktiskt ganska så surt (även om det är strålande sol och helt underbart ute!). Anledningen? Carl sover, stensover för att vara exakt pga. att han varit vaken ett dygn ungefär. Nej, det är inte det minsta synd om honom, han hade ju faktiskt ett val igår att komma hem i tid och vara pigg eller...ja göra som han gör nu.

Jag hade tänk att träna idag halv 11, men det går väl inte heller antar jag (ändå visste han att jag skulle gå kl 10). Han kommer inte vakna till liv för ens efter Tyra sovit lunchvila, det vill säga efter 2. Ååå, irritationen växer bara!

Lika bra att avboka passet antar jag, klä på barnen och gå iväg en sväng ensam. 

2 stenar