Jag vet inte. Kanske irriterar jag mig i onödan, stressar inför nattens jakt på sömn, på många timmars sammanhängande sömn. Men jag kan inte låtabli att tycka att det är irriterande när det kommer hem en salongsberusad karl, som ska envisas med att göra massor med onödida ljud under barnens mest kritiska timmar. Varför laga mat mitt i natten? Ät en macka istället!

Det är så att Lilly kan envisas med att hålla låda i upp till 4 timmar! Inget skämt! Då är det i och för sig inte bara grin och skrik, utan prat också, men ändå! Hon är trött men kan inte somna och ligga brevid mig eller Carl funkar veeerkligen inte heller, den damen sover ensam, så är det bara! Och när dessa nätter är (händer ju väldigt sällan i och för sig...) så sover Carl som en döing, och jag ligger vaken som är den första som vaknar på morgonen också och ska jobba. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag....! Sov unge sov!

Det är ju inte självaste salongsberusandet jag stör mig på, visst ska karln få träffa gamlal vänner som bjussar på en go kväll. Men ljuuudet som kommer med detta, inte OK. Inte ok för en anledning till, jag kan inte heller sova (kom jag på nu!).

Klubba ner honom nästa, hejdå. Hörs vi inte i morgon sitter jag väl i fängelse...(undrar om jag får sova där?)