"...tonight i'm cleanin' out my closet"

"I'm sorry mama, I never meant to hurt you, I never meant to make you cry, but tonight i'm cleanin' out my closet" Eller nåt...I detta fallet är det jag som är både ledsen och "mama" på samma gång för nu gör jag det, rensar garderoben en gång för alla! (nästan) Allt jag inte använder ska bort, alla mina "gravid" klänningar/tunikor åker ner i en låga tills nästa gång de behövs och alla mina basplagg som har hål, fläck som inte går bort eller någon annan skavank ska ockås bort! Här ska inte sparas på något! Även som separationsångesten kommer krypandes så måste jag fakriskt slita mig ifårn GinaTricot linnet som är 5 år gammalt och har blonderigsfläckar och hål, även om det är superskönt!

Anledningen till denna totalrensning är för att jag äntligen kommit på vad jag ska göra med mina pengar jag får tillbaka på skatten, jag ska spendera dem på MIG! Det är trots allt JAG och ingen annan som arbetat för att få en extra slant till Tyras saker och saker vi behövt hem, så med gott samvete ska jag nu äntligen skämma bort mig själv med lite nya saker som inte är på REA! Jag ska till och med gå till en frisör och klippa håret och ev. blondera det! Här ska spenderas gott folk! Så snart kan vi välkommna en ny och fräsch morsa som kommer att gå runt och stila med sin söta bebis!


Söt bebis

En blond Anki, det var ett tag sen nu

Jag lever i en lögn

Då lyckades man fylla upp dagen idag också! Först låg jag och skällde på Carl i sängen för att han försov sig, sedan orkade jag inte med det mer så jag och Tyra gick istället upp och käkade frukost. Jag käkade fil och 2 knäckisar + ett glas juice och Tyra käkade lite banan, sedan klädde vi på och fixa i ordning oss och vidare iväg till Cicci och hennes lilla Brian som blev en månad idag. En pyttebebis var han inte direkt utan mer i Tyras storlek, men ändå så bebisaktig, och då ska jag vara så "klyschig" och säga VAD TIDEN GÅR FORT! Tyra är snart 5 månader och man märker verkigen vad fort dem lär sig och blir till små människor. Vi hängde hos där en stund sedan bar det av hem igen för en 10 minuters vila innan Anton (lillbrorsan) kom, stan nästa. Han hittade massor med fina kläder och jag predikade för Anton hur fantastiskt det är med REA, " - Kolla ALLTID på rean, man vet aldig vad man hittar!" Och nog hittade både jag och han något. Anton köpte en jättesnygg röd/vit rutig skjorta, jag köpte en T-shirt till Tyra och en oversized T-shirt/Tunika till mig, så fynda det är jag verkligen bra på! Jag ska till och med erkänna att det där med billigt och rea har stigit mig åt huvudet och helt åt skogen! Det tar upp min vardag när jag är ute och shoppar! Jag kan kolla på något jättefint till mig eller Tyra och tänka "Äh! Behöver jag verkligen den här? Nej... Men om jag skulle behöva den så är den ändå på rea om 1 månad, jag köper den då istället och då kan jag köpa 2 grejer istället för samma pris som denna kosta nu! FYYYNDA!" Jag lurar ju egentligen mig själv, jag tror ju att jag sparar pengar men likförbannat så går ju pengar åt...


Tyras T-shirt, 29:50 :- det är ju nästan gratis!

Godbajs Lasse

Förresten så har jag glömt att betätta att Lasse flyttat (på prov). Det verkar gå jättebra för honom. Vi har kontakt med kvinnan som tagit honom, hon ringer 2 ggr i veckan och berättar om hans framsteg och bus som han gör i sitt nya hem. Och vilket hem sen!, mitt ute i ingenstans bor han nu, vägen tar slut där huset ligger och hon har 3 katter sedan tidigare och 4 hundar. Helt underbart måste jag säga att veta att han kommit till ett sånt bra ställe. Det ger mig ro, han kommer få det så bra där om det funkar med hennes katter vill säga. Lasse behövde verkligen få vara en utekatt, så mycket energi som han hade har jag aldrig haft en katt som har haft tidigare + att han började ge sig på Tyra mer och mer vilket inte var helt okej. Nu är det bara att hålla tummarna för att det funkar för Lasse i skogen hon alla ndra djuren, hoppashoppashoppas! Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra, känns inte bra att hitta annat hem till honom mitt under semestertiden med tanke på sommarkatter men samtidigt kan vi ju inte ha en kissekatt som ger sig på Tyris. Det får bli ett senare problem, måste försöka tänka positivt! Jag kommer i alla fall att sakna att ha katt jättemycket! Man kan ju säga att jag haft endel otur med min katter!


Blomma, Min första katt hade jag ett år tills hon en kväll inte kom hem mer. Det är till och med så längesedan så jag inte hade någon digitalkamera

Sture, Honom hämtade jag på djurensvänner, han fick bo kvar hos mamma och pappa när jag flyttade hemmifrån, han har blivit mammas bästakompis och är väldens snällaste kisse

Harald, Henne skaffade jag och min ponny när vi flyttade ihop, Cornelia ville så gärna ha katt för hon hade aldrig haft någon, Harald kom också från djurensvänner och var 1 år när vi fick henne, en jättetråkig och knäpp katt näst intill elak ibland, hon och bor nu mera med Cornelias förälddrar i hus på landet

Ika, min bästa katt! Han flyttade in hos mig när jag och min FD. flyttade ihop, Ika och jag fann varandra och han var helt beroende av mig ungefär som Tyra är av mig nu, men vi flyttade isär och jag började ett nytt liv och där platsade inte riktigt Ika, tiden för honom fanns inte som den fanns förut, han bor i alla fall numera i Trollhättan hos en tjej som jag fortfarande har kontakt med

Bosse och Kerstin, Carl och jag blev tillsammans och han ville ha katt, återigen till djurnsvänner där träffade vi Bosse och han fick komma till oss, vi fick också då med en liten katt som dem fångat in dagen innan som vi döpte till LillaKatten men henne lämnade vi tillbaka det, visade sig att hon hade kattpest så vi skaffade Kerstin istället. Tyvärr blev Carl jätteallergisk och dem var tvungna att flytta, Bosse bor i U-ham och Kerstin i Landvetter, den som har Bosse har vi fortfarande kontakt med.

Lasse, Han hann bo hos oss drygt ett år, inga allergiska besvär från Carls sida men istället blev jag gravid och i den stunden kände jag på mig att Lasse inte skulle bo hos oss tills han blev gammal, men vi försökte ändå. Det gick jättebra till en början men nu i slutet dem 2 sista månaderna har det varit jättejobbigt trots att vi försökt med allt, så nu har han i alla fall påprov kommit till en underbar familj! Och vi får till och med komma och hälsa på honom!

Min nya kompis och Carls nya ovänner

min nya kompis

Jag har en ny sambo, han heter jätteroligt!

Carls nya ovänner

Och Carl har nya ovänner, eller ja. Dem killarna var dumma mot honom i alla fall.

Nu blir det andra bullar!

Nu gör jag slut med Tyras snuttande! Mina tuttar kommer här med endast bidra med mat och inte vara några uppvärmda nappar som hon har tillgång till på nätterna eller när jag ligger brevid efter amningen! Nu får det vara nog snuttat! Jag (vi) måste börja vänja Tyra vid att somna utan snutteri, men antagligen kommer det bli svårare sagt än gjort.
Några bra tips?


tuttar är inte nappar!

Nytt liv? Vad är det för fel på det gamla?

I ett tidigare inlägg skerv jag detta;

"NU BÖRJAR MITT NYA LIV!

Lista på saker jag ska ändra på;

1) (försöka) Vara mer possitiv och sluta gnälla på små onödiga saker.
2) Gå ut och gå minst en gång om dagen med Tyra (för både min och hennes skull)
3) Sluta dricka läsk och käka sötsaker på veckorna (gick inte så bra förra gången jag slutade)
4) (försöka) Hålla bättre ordning på saker."

Jag kan ju bara meddela om att det gått åt pipsvängen om vi säger så. Jag drack läsk senast i förregår och åt kakor senast igår, ordning på saker är det minsta jag har. Gnällig är jag fortfarande och gå nu minst en gång om dagen har jag blivit dålig på, är jag inne till klockan är efter 4 så går jag sällan ut efter det, om inte någon kommer med bil och vi ska åka och handla... Man kan säga att jag suger en del.

Eller så kan man se det från en helt annan synvinkel (det är den jag kommer att se det ifrån). Läsk är gott och kakor är ännu godare så varför sluta med det när jag blir lyckligt av mina kakor? Bätte ordning?  Ja, men hallå? Ska det inte synas att det bor en barnfamilj här? Lite stök får man tåla! Varför gå ut och gå när man kan ligga på golvet eller i sängen och prata, Tyra älskar att mysa och "hatar" att åka vagn. Lite gnällg kan man få vara, speciellt på andra får då inser man hur bra men har det själv...eller, okej! Den är lite ohållbar, jag har fakstikt försöööökt att minska på gnället, det går i perioder. Det är svårt att bryta mönster.

En dålig relation

Vi har verkligen en dålig relation, skorna och jag. Jag städade skoskåpet i tisdags och insåd att de bara bor hos mig även fast jag knappt använder hälften av dem, de tar ju bara plats egentligen. Jag undrar om de är ledsna? Jaja, dem har ju varandra i alla fall...skorna.



 
Även fast många är så gamla, trasiga, fula och obekväma kan jag inte kasta någon av dem. Vissa par har jag inte använt mer än 2-3 ggr och kommer säkert inte använda heller...men jag kan inte kasta dem ändå! Inte ge bort dem heller. För TÄNK OM jag behöver de där turkosa sandalerna någon gång, det vet inte du och inte jag heller!

Ps: Jag kastade faktiskt ett par gummistövlar, så nu måste jag köpa nya! Weei!

Skynd, fynd och synd

Idag fick jag SKYND(da) när jag skulle till centralen i Göteborg så jag inte skulle missa bussen, även om jag gick i god tid hemmifrån (lägenheten i Göteborg) så tog plötsligt tiden slut och jag fick traska på som aldrig förr.
När jag väl satt på bussen hem bajsade Tyra och vad skulle jag göra nu?! Har någon bytt blöja på en busstoalett någon gång? Inte det lättaste kan jag meddela när man knappt får plats sjävl. Jag satte mig på toaletten och la Tyra i knät och TÄNK! jag lyckades utan att få bajs på mig fast bussen svajade. När vi väl kom fram till Borås så begav det sig till Nelly.com, Linus och Lotta har näligen sitt kontor där också och dem hade utförsäljning, 20 kr per plagg! Tyra fick 2 toppar och ett bar byxor i str. 74 som hon kan ta när hon är typ 12 år...hon är ju så LITEN! (<---- LinusoLotta var FYND). När vi var klara där och gick vi hem i den strålande solen. Väl hemma hände det mycket som vad SYND, Tyra är beroende av mig det är synd för då blir det lite svårare att städa, laga mat och bara vara, Lasse ska kanske flytta det är synd för då är det sista dagen jag ser honom idag och slutligen lägenheter i Oslo är jättedyra, speciellt om man inte vill bo på 50 km...det är väldigt synd...!

 
Fynd och Synd

Kommer ni ihåg mig...?

GUUUUUD vad jag saknar att vara "gammla" Anki.  En riktigt piffad tjej i snygga kläder, byxor som satt som dem skulle och inte halvägs ner under rumpan, mulligt fitt och inte bara ett mulligt kit!  En Anki som vågade och var skämtsam, inte grinig och grå. Vart tog jag vägen? Det blir ju inte bättre av att någon droppar en komentar som "- Fan vad fräsch hon var för att vara mamma, jättepiffig och snygg..." Jag vill också vara jättepiffig och snygg...och inte ha en dubbelhaka, Carl har ocskå dubbelhaka (haha, där fick du för piffig)!

Förresten ska jag boka en tid för att kolla mina pensifläckar (prickar...leeeverfläckar). Jag måste använda ordet penisfläckar för att det andra, det riktiga ordet är fööör äckligt. På riktigt! Jag får rysningar genom hela kroppen, det är verkligen ett ord jag gärna inte använder för ofta därför har jag gjor ett eget. Jag är verkligen livrädd för att de ska hitta något farkligt, jag har ju så många så jag måste nog ta bort något, bättre att göra det i tid i och för sig. Jag hade tänk att göra det igår. Då hade ju hudklinikerna "öppenmotagning",  anledningen till att jag gör "" är för att man var tvungen att beställa tid (jag förstår att det hade kommit tusentals personer annars), då tycker i alla fall inte jag att det är ÖPPENMOTTAGNING. Så nu får jag ta tjuren vid hornen (igen) och boka en tid själv, frågan är bara när?


här fanns det inte ett spår efter dubbelhakan


nja

Mamma formen



Nya formen på kroppen, hängig rumpa och hängig mage men ändå ganska fräsch!
Snart börjar jag träna!

Sommarfötter

Ja, snart är det ju sommar, då går man i sandaler och visar sina snygga sommarfötter (snygga sommarfötter = mjuka solbruna fötter med fina naglar, helst målade, fransk manikyr tycker jag är snyggast!). 
Det blir kanske lite svårt det där med snygga sommarfötter, för just nu är mina fötter VRAK! (om du fötter kan vara det...??) Spruckna hälar, tappade/klämda tånaglar och vabrutna naglar...inte det snyggaste! Så ser mina fötter ut nu, SE BARA!


Snyggt eller? Knappast! filafilafila, smörjasmörjasmörja och...något annat? Bra tips på fotvård önskas!

En tanke

En skrämmande tanke för mig är "unga mammor". Vad är det för folk egentligen? Jag känner mig själv inte som någon som skulle identifiera sig som "ung mamma", jag är en mamma, och det räcker!

Anledningen till att jag aldrig i hela mitt liv skulle kalla mig "ung mamma" är för att folk tycker att det låter negativt och har fördommar om det, till och med jag (som visst är en ung mamma enligt andra)! Och det är inte konstigt för när man är som jag fast i blogg träsket, och är helt ner mejar med blogg i huvudet, och läser alla dessa blogga som många "unga mammor" har som berätta att det ångrar sig eller att de skulle gjort det anurlunda nu om de visste eller att de skaffar barn för det är gullig eller av någon annan dum anledning som att när man är gammal måste man jobba åååh! jag blir tokig! Tänk gärna 2 gånger i framtiden, det är oförskämt!

Helt hysterik är jag när jag tänker på så många unda tjejer i 16-17 år åldern som sitter och planerar att bli gravida för att bebisar är gulligt!

Jag kände bara att jag var tvunden att avreagera mig lite (på någon annan än Carl), det kommer nog bli fler och genomtänkta inlägg om denna frågan i min blogg. 

Dop eller namngivning?

Vad ska man ha, måste man ha något? Jag och Carl har redan sedan innan Tyra föddes haft disskutioner om hur vi ska göra, Carl har alltid varit för dop och jag för namngivning. Men nu börjar Carl ändra sig till att inte ha något + att namngivning inte känns det minsta aktuellt för honom i och med att vi redan gett Tyra sitt namn och alla pappren är inskickade. Jag kan förstå honom, hon heter ju redan sitt namn (höhö) så varför ha en "NAMNGIVNING", det är ju inte direkt något komplement till dopet egentligen för man döps ju inte till sitt namn ändå.

Nu plötsligt känner jag mig osäker på vad jag vill. Jag vet att jag vill ha någon form av fest i alla fall för Tyra, kanske bara ett Tyra kalas? Jag ska ta och googla lite om namngivningsfester och se vad jag hittar
.

Babysim och föräldragrupp

När man bloggar ganska så sällan så glömmer man av att berätta saker. Jag och Tyra (+ Carl när han kan) ska börja på babysim på torsdag! Jag måste erkänna att jag är lite nervös inför babysimmet, inte för att Tyra ska vara "jobbigaste bebisen" och skrika, det tror jag verkligen inte för hon som alla andra barn gillar att bada, utan för att jag ska vara den fläskigaste mamma!
Jag tycker att alla som jag träffa som jag vet har fått barn samtidigt som mig är såååå smala, de kanske till och med är smalare nu än de var när de fick barn, och de fick iiinga bristningar undertiden de var gravida... Jag däremot är inte smalare än jag var förr och har bristningar.

Varför oroa sig egenligen? Alla är vi där, vi har alla fått barn och det är olika för oss alla. Men hysterin av att gå ner i vikt och gå tillbaka till sin gamla kropp är helt galen! Att vara en fräch och snygg morsa som behagar alla men inte sig själv. Kanske bara är jag som tycker och känner så men jag tycker banne mig att förväntningarna är många, kanske mest från andra mammor (inte bara sånna som fått barn nyss utan i allmänhet), vi tävlar! det är det vi gör! En tävlan om vem som är snyggast!

Föräldragruppen sen då! Samma sak där, fast nu är vi där för att tävla med våran barn, fast vi gör det i smyg det är klart! Jasså, jaha, tänker vi när den lilla tjejen som faktiskt är 1 månad äldre än Tyra inte han hålla uppe huvudet lika bra som hon kan...eller, vilken tråkig bebis som bara sover, min Tyra sitter i alla fall uppe och pratar.

Grejen är att jag kommer nog bli den värsta mamma också, jag tycker ju självklart att min tjej är bäst och om någon har gjort mer framsteg än henne så kommer jag såklar bli förtvivlad, gå hem och träna till Tyra kan den nya konsten som jag sedan nästa vecka kan stila med + en till!

Hoppas inte att jag blir sån men om jag känner mig själv så finns det nog viss sanning i det...


www.blog.....

Som mammaledig kan man tro att man ska ha mycket tid över men ack så lurad man blir när man tror att man ska hinna städa igenom alla de där skåpen som man fyllt med saker eller rensa datorn på bilder och bränna ut allt eller en sån enkel sak som att BLOGGA!

När jag ska börja skriva ett inlägg i bloggen så kommer jag ungefär så här långt... www.blog ja, alltså jag kommer inte länger än så. Tyra har någon slags "blogg sändare" i hjärnan som liksom utlöses när jag sätter mig vid datorn. Hur kan det vara så varje gång? Det slår aldrig fel! (ja, just nu är Carl med henne fast det är kväll och allt, tänka sig)

Jo men då kan man tycka att, varför inte blogga när bebisen sover....jo men det är så här att jag har råkat på en otroligt vaken tjej som bara sover kanske 1 timma ensam på dagen och då vill jag gärna göra annat som att ja...noppa ögenbrynen eller...vad vet jag!? diska kanske? färga håret är också  ett alternativ...
Och när Tyra är vaken och glad då vill jag inte heller blogga för då missar jag ju tid med henne, sån där ögonkontakt och prat tid som är så jäklakul att ha! (jag ska ju inte lyfta mig själv till skyarna för jag försvinner in i TV:s värld ibland när vi pratar) Det är svårt att få tiden att räcka till, till att blogga måste jag säga.

Kvällen är också ganska så svår för då är det mammamammamamma som gäller och pappa är typ pest. Jag känner mig pest som skaffat en blogg och typ aldrig bloggar.
FATTAR NI ELLER!? jag fotodokumenterar till och med mina dagar för att visa och göra en sån där skojg blogg med allt möjligt!

Hur får man tiden att räcka till, till bildretuch och bloggning? Det kan man undra någon som har någon idé kanske?


Bloggen är "klar"

Sådär ja!
Jag kan nog faktiskt känna mig nöjd med mina förändringar även om de inte är så stora. Det ända som jag är något tveksam till är min header, den ska jag göra om.
Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde, det som var det "svåra" var egentligen bara att våga prova. Det blev fel vissa gånger men det är ju inte så att inget går att fixa, det är ju bara att göra det gjorda ogjort!
 
Vad tycker ni då? något som jag borde förändra? något som saknas?
Tyck till!

Ombyggnad!

Nu gör jag det!
Denna blogg är nu under ombyggnad denna veckan, så ursäkta röran som kommer att bli!
Målet är i alla fall att ha en färdig blogg som jag själv kan känna mig nöjd med i slutet på veckan, vi får se hur det går nu.

Tjingeling!

Jag pluggar blogg!

Nu tar jag tjuren vid hornen och läser igenom hur jag ska göra för att göra om min blogg!
Jag ska göra det, nu en gång för alla! I mitt fall är i och för sig nu inom denna veckan.
Men jag ger er mitt ord, tills nästa vecka så ska något på denna blogg vara fixat! Annars avslutar jag bloggandet!

koder och stilmallar, here I come!

Känslor för tyg

Kläder, det är ett måste i livet, annars går man naken. Jag har nog egentligen för mycket kläder, speciellt kläder jag inte använder för dem är "såååå förra året" eller till och med så förraförraförraförraförra året!
Vad ska jag göra av alla mina kläder? Dem kanske kommer till användning igen...någon gång? Som den där stickade svart/vit randiga tröjan som jag köpte på HM för 4 får sedan, jag har använt den kanske 5 gånger på 4 år och den hänger fortfarande kvar i garderoben, jag kanske behöver den nu till våren när man kan gå utan jacka eller kanske till hösten när man egentligen behöver jacka fast det räcker med en tjocktröja...Det är mitt tankesätt mer eller mindre med alla mina kläder förutom underkläder.
Varför är det så svårt att slita sig ifårn sina kläder!? Egentligen borde jag ta en jätte rensning idag bara för ATT! Testa allt och se vad som sitter riktigt dåligt och inte passar och ge bort det till typ vitryssland, JA! så får det bli. I will do it!
(fast...jag sparar nog lite ändå, tänk om jag kan ha det snart igen!)

Omotiverad

Igår var jag i källaren och hämtade upp mina jeans. Någonstans i min vildaste fantasi trodde jag att, jo men visst! Det är klart att jag kan ha dem! Anledningen till att jag trodde det var att jag fått låna ett par jenas av Cornelia i str. 33 som är för stora och ja, därav trodde jag att det är klart att mina jeans passar om dem jag lånat är förstora.

Men NEEEJ då! där stod jag i vardagsrummet och tvingade på mig par efter par och inga gick att knäppa, magen är helt enkelt för stor ännu...vi ska inte tala om vilka "love-handels" jag fått också...värre än förut!

Vad gör man?! Jag känner mig inte det mina motiverad till att få bort det nu när jag ser hur CP jag ser ut i mina gamla jenas, bläää! Det får väl bli den lätta utvägen (så länge), ny garderob. Jag får ju inte börja träna förens min BM Ann har kikat på mig.

Tyvärr magmuskler ni får vänta!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0