I sann småbarnsfamiljsanda så stor handlar vi. Det blir billigare! Vi handlar alltid pålägg i charken, det är för det första mycket godare och man har liksom mer gott att välja mellan.

I vilket fall så vill jag tipsa er om en smart sak som jag gör när jag fryser in anna olika sorters pålägg. Jag gör helt enkelt så här;

1 påser ekonomisk och mer miljövänligt
och påläggen "smittar" inte varandra = BRA!

Vi höll på att missa 12-slaget, för vi var mitt uppe i en diskussion om yatzy. Jag hade rätt (som (nästan alltid) vanligt)! Vi hann precis öppna champagnen och hälla upp i glasen och skåla till Loa, nej vad heter han? Ah, gubben på TV i alla fall, sedan gick vi in på toaletten och drack champagne och kollade på raketer. Anledningen till att vi stod på toa (bland bajsblöjorna) och myste var för att vi har utsikt över hela stan där ifrån. Riktigt fint var det att se så många raketer samtidigt och på riktigtbra avstånd var dem också (jag är livrädd för smällare!).

Jag är toknöjd med hur vi firade in det nya året, bara jag och Carl. Vi hade faktiskt sån tur att Lilly ville sova! Inget krångel, bara vi, precis som vi är när vi är som bäst.

(kort) Sammanfattning;

Hela året har det känts som om jag varit med i nån kass jäkla realityshow, typ som For Love Or Money. Ja, det är precis så mitt liv varit det senaste året och inga skämt där heller, hela året!

Alla som känner mig och står mig nära (rikligt nära) kan säga att jag faktiskt ser till folks inre och inget annat (fast jag är en bitterfitta utan dess like och tycker väääldigt mycket om andra beslut osv.). Jag gillar kärlek och det är något man måste kämpa för, speciellt när man har familj, så är det bara! I vilket fall så har vi kommit en bit på vägen i förhållandeknak, säkert 3 år extra kan man räkna det som vilket gör att jag och Carl varit tillsammans i 7 år inofficiellt (officiellt 4 år). Hoppas på att den sortens prövningar är avklarat i alla fall för det närmsta... för alltid!

Med glädje har jag i alla fall lämnat det förfärliga 2010 bakom mig. Ett jävla skit år rent ut sagt! Det bästa var helt klart att Lilly kom och inte så mycket mer... jo... att faktiskt så många ställer upp och att jag lärt mig älska människorna i min närhet ännu mer!

Nu 2011!

BVC är en ren stress tycker jag. Min önskan om att Lilly skulle vara ett "a-barn" viktmässigt är helt kaputt!

Denna lilla dam är som sin syster, inte tjock. Även om hon är ett matvrak och äter ersättning i alla fall 2 ggr om dagen så kryper hon upp i vikten och ökar inte ens så mycket som barn borde (alltid hälften bara!). Tröttsamt är vad det är.

Även om dem säger saker som att "Så länge hon verkar nöjd" och "Så länge hon inte blir slö" (hon är jättenöjd och är inte slö vaknar för att äta på dagarna varannan timma) så är det ingen fara. Men ändå så ska de kommenteras massor och ställas 1000 frågor (jag vet dem måste) men varför ska dem göra det när dem redan vet hur vi gör osv? Jag kan ju för tusan inte trycka i henne mat, då kräks hon ju istället! Nu måste jag i vilket fall gå på extra viktkollar (precis som med Tyra)...stressstressstress i hjärnan!

Lilly:
4,650 kg
59 cm

inga A i Lilly

Här sitter jag i soffan, äter choklad och deppar för jag gått upp 1 kg, haha! Jo men det är sant. Inte konstigt i och för sig. Det senaste, och då menar jag den sista månaden har jag verkligen ätit påtok för mycket gott. Fick lite panik idag så det blev len liten tallrik med nyttig lunch.

Jag ser det så här, 3...närmare 2 dagar kvar av frosseri innan det nya börjar (måååste äta upp allt gott hemma!!). 2011 innebär lördagsgodis, linser och frukt, och det viktigaste av allt, träning!

Lilly sover för tillfället och Tyra går runt hemma och leker "pressa", innan dess lagade Tyra mat åt mig. Hon bjöd på korv med bröd och jordgubbar, helt OK käk! Snart ska jag gå och vara "kreativ" och när jag är det ska jag muta Tyra med ett litet paket russin så jag får lite lugn och ro.

Tjing!

Min fina och underbara barn!

För 2 år sedan idag satte Carl ihop Tyras skötbord.

Här sitter jag uppe alldeles försent i min ensamhet. Idag är det Carls tur att roa sig. Det är ganska skönt att vara ensam hemma, fast lite långtråkigt. Det kommer verkligen ingenting bra på TV. Jag försöker fördriva tiden med att kika på olika nätsidor med inredning och kläder. Men det är mest bara tråkigt för jag har för dyr smak för min plånbok.

Även om det är lite långtråkigt och plånboken är tom så är det helt OK, jag har nämligen slängt upp en underbar tallrik med kex, ost och smörgås (å en och annan korvbit!) till det dricker jag knappt vad man kan kalla ett halft glas rött. Gud så gott det är med gott vin.

 Nu ska jag mjuta vidare av "långtråkigheten" (den är inte så ofta man känner) och min underbara tallrik.

Kanske borde kika barnkläder nu när rean börjat? Sånt har man ju altid råd med!

en gardin blev 2 gardiner

Jag tror jag har kommit in i någon form av familjekris. En sån där kris som jag hade när Tyra var liten. En liten kris som går över, men en kris som känns jobbig ändå.

Det känns som att vi tappat bort varandra lite i rutiner och barn, vi är mer föräldrar än något annat. Vi gör det vi måste och efter 10 när vi ligger i sängen så tittar vi på varandra men inget mer för vi orkar inte, vi somnar, vi är trötta, vi vill sova, för får vi inte sova så dör vi. Så känns det i kroppen och knoppen. Spontanitet på fler sett än i sängen är bort blåsta och allt kräver så mycket mer planering med 2 barn än 1. Även om vi kanske nu mer än någonsin vet vart vi har varandra så känns det som vi är längre ifrån varandra än tidigare, konstigt va?

Jag saknar tiden när vi gick ut, som när Carl fick bära mig från ställe till ställe för jag själv inte kunde stå på mina ben. Som när jag snodde 1000 spänn ur någons ficka och vi åkte på strippklubb och bjussa Dregen på folköl. Som när jag sprang näck hem och Carl fick plocka upp alla mina kläder på vägen... Som när Carl "ärrade" så min mamma och jag såg och höll på att dö av skratt. Jag kan fortsätta i allevighet med hur kul vi faktiskt haft det när vi festat. Det känns som att just det är så långt bort, som att vi tappat bort våra barnsliga, oansvariga och roliga vi... Men som sagt, jag vet att det kommer tillbaka, vi måste bara komma in i våra nya roller igen.

Jag kan nog inte tvätta, eller så är det så att Tyra alltid lyckas söla ner sina kläder med saker som bara inte går bort i tvätten. Vår lilla helg med mycket bajs, lite spya och massor av nyponsoppa har lämnat spår efter sig. Bajs (diarre) går visst inte bort i tvätten. Spya går bort i tvätten. Nyponsoppa går verkligen inte bort i tvätten. Det är så tråkigt när saker förstörs tycker jag. Även om man bara har nattlinne hemma så ser det så sunkigt ut. Och vem vill sova på "bajsiga" lakan?

Tips om tvätt mottages!

Tyras egen "batik"

Tänk va! Till och med när jag ska vara seriös och sälja saker klantar jag till det med stavfel, eller slarvfel! Men ärligt, hur kan jag fått ett M till att bli ett P !? min annons på tradera där jag vill sålde en hjälpmössa...

Jaja, det var ju någon som köpte den och hade användning för en...hjälpmössa. 

Sådär!
Nu har jag sålt mina 6 första objekt på Tradera och tjänat 119 kr. Det kan tyckas vara lite pengar, man tänker man att det egentligen var saker som skulle skänkas så är det ändå en bra slant! Lillys minsta mössa rök, några pyjamasar och hennes åkahem body. Jag ångrar redan att jag sålt allt, men vafan ska man spara allt för rent ut sagt?! Saker som är i gott skick kan man lika gärna sälja och det som man nött på mest spara. Jag menar det som är nött är ju ändå kläder man använt mest och man har mest minnen till!

Ikväll ska jag lägga upp lite mer saker, bla. en jättefin julklänning från Po P som Lilly aldrig kommer kunna använda. Hoppas att någon har glömt att fixa julkläder till sin lilla tjej och vill köpa klänningen för en inte allt för snål summa såhär i julklappshandeln!

Förresten pengarna som trillar in från Tradera, det är pengar som går direkt in på tjejernas klädkonto! Ett bra sätt att hålla igång klädkontot på kan jag lova!

saker som såldes!


sista sniffen på det allra första plagget jag köpte till Tyra

För någon vecka sedan var jag på sånt sjukt festhumör, men jag visste inte varför. Hur kan man plötsligt bli så taggad att supa, dansa och sugen på att ligga med helt främmande människor?

Jag fick svaret veckan efter när jag bläddrade fram till MTV. Berättade för Carl hur jag kände, och han instämmde "Vissa låtar har bara sån känsla", sa han och nästan suckade... jag som nästan skämmdes för att säga till honom hur jag kände blev istället lättad.

Här är i alla fall låten som får mig att vilja fly och bli en annan för en stund

Denna hittade jag på mina tvillingars blogg, och visst stämmer det? Det var länge sedan jag hade så bra självförtroende som jag har nu, och nu är jag till och med "fulare" än på väldigt länge, degig kropp, slitet hår, utväxt till tusen och allmänt skruttig på dagarna (att känna mig ful brukar dra ner mitt självförtroende, men icke nu!).

Jag tror hela saken har att göra med all kärlek jag fått det sista, sedan jag flyttade tillbaka. Den har byggt upp mig igen! Jag tror på mig själv och min förmåga att vara mig själv och den starka kvinnan jag är (TA INGEN SKIT, som Grynet sa är väl mitt mott mer eller mindre.) I Oslo var nämligen självförtroendet, kanske allt förtroende på botten och jag var inte alls den jag brukade. Jag är verkligen lycklig för alla jag har här, som jag är onringad av. Alla nära och kära som funnits och finns i detta tråkiga kapitel som varit.

Tack för att ni gett mig kärlek och hjälp mig att få tillbaka mitt självförtroende!
(och Hanna, tack för att kärlek jag fick av dig i Oslo, utan dig hade det blivit svårt)

Kom på att jag hade mina "gravid efter Tyra" jeans i källaren så jag hämtade upp dem, och jag ångrar mig.

Inte för att jag inte kom  i dem utan för att... det är så nedrans stora i storleken och dem satt perfekt. Det ena paret var till och med lite stora i midjan. Blä! Ja, även om de satt som handen i hansken och rumpan såg bättre ut än på länge kommer jag inte att använda dem, inte mer än när jag är ute på stan och strosar. Varför nu detta då? Jo för att sitta i jeansen går inte! Bulldegen som hänger nere på magen där bulldegen ska hänga skjuts upp till mitten på magen så det blir nån form av ring, en ring av fett, en flytring!

Måste jag säga det igen? Jag längtar tills jag börjar träna!

Min Mr. Chef tyckte inte att leverpastejen luktade illa. Det gjorde jag.

När man sminkar sig lika sällan som man dricker alkohol så blir det lätt att man överdriver... märkte jag. Ser ju ut som att jag trillat ner i ögonskuggan... haha!

Idag är det fredag och jag ska göra mig fredagsfin!

Jag är vekligen så trött på att se skruttig ut. Halva veckorna, eller snarare hela går jag runt i toffs, osminkad och i mjukiskläder. Jag har blivit en mjukismamma som jag lovat mig själv att inte bli! Men jag har vekligen inte tid eller ork! Mina dyrbada ensamma minuter vill jag gör något jag gillar och det innefattar för tilllfället inte att välja kläder i 30 min och sminka mig i 20 min. Nej, just nu går den tiden till att äta i lugn och ro (äta över huvudtaget!), slötitta på TV och surfa... ev. peta näsan också.

Men idag som sagt ska jag ta tag i saken, jag ska göra mig fin! Fixa håret och lägga tid på sminket, välja kläder som får mig degiga kropp att se snygg ut och måla naglarna ska jag till och med göra!

tyvärr, det blir inte bättre än så här på morgonen!

För ca en vecka sedan hade jag bara 1 kg kvar att gå ner av mina 12 kg jag gick upp med Lilly (jo det blev en del i slutet ändå). Även om jag (i princip) gått ner alla min kilon så ser jag verkligen inte ut som innan jag blev gravid. Jo visst jag var mullig innan, men detta är ju löjligt! Magen är mjuk som en bulldeg, nej förlåt, hela kroppen är som en bulldeg! Hua, jag vågar verkligen inte hämta upp mina gamla jeans jag hade innan jag blev gravid, nej det dröjer nog länge innan jag vågar det...(fast samtidigt måste man ju ha något på  kroppen och tänk om något passar, näääe vilket skämt)

Jag längtar så efter att börja träna och bli mig själv igen. Jag ska till och med bli mig själv så långt tillbaka som innan jag träffade Carl, alltså ska jag minusa 10 kg till på vågen. Fattar ni, i snart 4 år har jag burit på 10 kg extra utan att bekymra mig så mycket om det men nu måste det bort!

Målet är väl först och främst att bli fast (så fast jag kan), få en kropp jag är nöjd med och kunna använda mina gamla jeans, speciellt mina "skinny jeans". Om det då betyder att bara 5 kg kommer falla av kroppen (muskler väger ju mer än fett) så nöjer jag mig med det.

Det bästa av allt är att jag kan utnyttja mina tvillingar som egna personliga tränare. Dem kan det jag vill veta och dem vet hur jag ska uppnå det jag vill med min kropp. Dem har ju trots allt varit med och skulpturerat mig en gång tidigare.

Jag längtar!